Ska de vara sol nu. Istället är himlen full av kolsvarta moln!? :/

:)

Bokstavligt talat. Mitt hjärta smälter lite när sötast står och stirrar på mig med ledsna ögon och världens största fotboll i mun :p Ingen som vill leka ;D

Okej, det här går inte. Efter rekord snabbt fix av mig själv lägger jag undan det jobbiga för dagen och firar Valborg som alla andra istället. TACK TACK TACK Jessica för att du tvingar upp mig ur sängen ❤

Valborg idag. Det är meningen att det ska firas och allt sånt där. Jag känner inte alls för att fira. Jag känner helt ärligt inte ens för att resa mig upp ur sängen så som jag ligger idag. Det kanske är bättre att spendera den med nära och kära än nerbäddad? Men när energin och glädjen inte existerar då? Äh, jag vet inte alls.

"If I don't say this now I will surely break
Forget the urgency but hurry up and wait
My heart has started to separate

When I'm losing my control, the city spins around
You're the only one who knows, you slow it down"

Jag lämnar ämnet död & begravningar osv idag och återgår till panikångesten. Jag har så många gånger försökt förklara den men det går inte riktigt.

Jag låter Tyra Sjöstedt förklara istället, för orden hon skriver är EXAKT hur det känns och hur det är;

"Ju mer tiden går inser man att man inte kan kräva att andra ska förstå, det är helt omöjligt att i sin vildaste fantasi ens förstå lite hur det är att leva med depression, utbrändhet eller panikångest. Har du själv haft panik någon gång? dubbla det med 20 gånger så vet ni hur det känns att ha panikångest.

Man kan inte kräva förståelse, men man kan kräva respekt. Det är här jag tycker många faller för respekten finns inte där. Varför har jag frågat mig många gånger men aldrig kommit fram till något bra svar, det kan säkert bero på okunskap? Man vet helt enkelt för lite och så tror sig många kunna relatera till sjukdomen då de själv någon gång mått dåligt över något. Många kan helt enkelt inte skilja på att må dåligt och en sjukdom. Att må dåligt över att bli dumpad, förlora någon man älskar eller något annat hör till livets gång, det är saker alla får uppleva. Att ha depression eller vara utbränd är en folksjukdom, en allvarlig sådan som kan få fruktansvärda konsekvenser om man inte få hjälp i tid.

Föreställ er själva att en dag vakna upp och hela ens verklighet har rasat samman, personer som stirrar tillbaka på dig i spegeln är en främling. Man vet varken ut eller in och man måste i stort sett lägga hela sitt liv i någon annans händer för att överleva. Det kan vara i en läkares händer, en mor eller kanske en partner. Det är inte många som har styrkan att ta sig igenom det själv, man behöver stöd från sina närmaste. Sina nära och käras hjälp blir lika viktig som mediciner och pyskologer, om inte viktigare.

Det är okej att som anhörig bli rädd över situationen, bli rädd över att se någon man tycker om må väldigt dåligt. Men det är fortfarande inte okej att bara strunta i den sjuka bara för att man inte vet hur man ska bete sig, tänk om alla skulle tänka så? Det räcker att ni visar att ni finns där, det värsta ni kan göra är att dra er undan. Det är nu ens vänner och familj sätts på prov, på riktigt. Man märker ganska snabbt vilka som får godkänt och inte, tyvärr är siffran där alldeles för låg.. Jag har förlorat personer på vägen som en gång var viktiga för mig, men samtidigt har dessa personen visat för mig att de inte finns där när det väl gäller och då kan det lika gärna vara för min del.

Det kommer även en och annan klantig kommentar om hur andra tycker man ska vara och “man va roligare förr”. Ja, jag va kanske roligare förr, men då var jag också frisk och kunde göra allt som man normalt kan göra. Det är inte min verklighet längre, men det är en verklighet jag kämpar varje dag över att få tillbaka. En vacker dag kommer jag nå mitt mål och jag är på god väg.

Vad jag vill säga med detta inlägg är att jag hoppas fler kan visa respekt för sjukdomen och ta det för vad det är. Kanske låter hårt, men det är fortfarande inte ni som behöver leva med skiten, ni behöver bara finnas där som stöd. Det kan ta några månader, det kan ta flera år, det kan finnas där livet ut. Ge det den tiden som behövs, gör det inte för stort men gör det inte för litet heller. Det kan räcka med ett sms, ett kort.. ja vad som helst som visar att ni bryr er. Det behöver inte vara svårare än så.

Jag förstår mycket väl att det även tar otroligt hårt på sina anhöriga att behöva se sitt barn, pappa eller kanske vän försvinna framför sina ögon. Ditt jobb blir att försöka hitta ditt barn, din pappa eller din vän igen, att visa dem den rätta vägen tillbaka.

Det går knappt förklara för någon annan hur man mår inombords, närmaste man kan komma till svar när man får frågan”hur känns det?” Det känns som att man sakta dör inombords. Hur hade du velat att dina anhöriga skulle reagera?"

Ibland spelar inte historian man har med nån någon roll. Jag försöker så gott jag kan och sträcka ut en hand när någon behöver det även om banden är klippta. Idag gav mig karman lite tillbaka. J överraskade mig med att komma hit. Och han känner mig så fruktansvärt bra, bättre än någon annan gör och förmodligen nånsin har gjort. Han vet exakt hur jag blir i mina mörka perioder eller när jag som i det här fallet är så full av sorg att jag inte kan andas. Han tog med sig mat eftersom han vet att jag inte får i mig nåt när jag blir såhär. Vi har tittat på film, kramats hårt, torkat mina tårar och jag har nästan kunnat andats normalt när han dragit fingrarna genom håret när jag legat i hans knä.

Jag behövde den pausen, behövde pausen från allt det som håller på att slita isär mig. Det finns människor och så finns det MÄNNISKOR. Vissa slutar aldrig förvåna mig hur vackra dom är, hur vacker dom tycker jag är. Att sträcka ut en hand i svåra tider, det gör så obeskrivligt mycket för mig och jag är både förvånad & glad över vilket stöd jag får just nu. Jag vet inte hur jag nånsin ska kunna återgälda allt, all kärlek ❤

"To the outside: the dead leaves lay on the lawn. For they don't have trees to hang their own."

J kom hit och kramade om mig. Det spelar ingen roll hur arg, ledsen, besviken jag är på honom, vad som hänt. Det som spelar roll är såna handlingar, att få en kram och att nån torkar tårarna när jag själv inte orkar.

Jag har nog aldrig fått så mycket kärlek från olika och oväntade håll som nu, alltifrån släkt, familj, vänner och människor jag inte känner. Det värmer i mörka tider.

Efter en sömnlös natt, för mycket ångest, okontrollerbara tårar och en fruktansvärd värk i hjärtat är det okej att inte göra nånting annat än ingenting. Jag har tänt ljus för min fina och bäddat ner mig i soffan med en hel drös filmer jag fick låna från jobbet ❤

Jag behöver ta en paus idag. Jag behöver ligga här ensam även om det bästa hade varit att vara med familj eller vänner. Jag behöver vara ledsen, sörja och gråta ut allt idag. Så idag tar jag en paus ifrån livet!

Jag har en tendens att alltid ta åt mig extra mycket av allt, vad det än gäller. Det tar oerhört lång tid för mig att läka sår. Som de i höstas tex, det gör fortfarande ont i hela mig när jag tänker på det. Och det här, det här är värre än allt. Och jag fasar över dagen som kommer inom en snar framtid, för den, den kommer få allt annat som hänt i mitt liv att blekna, den kommer vända hela min värld upp och ner.

Jag önskar nån kunde radera den här dagen. Jag har nog aldrig i mitt liv varit såhär långt ner som idag. Jag skrämmer mig själv och får ingen hejd på tårarna. Livet och universum är en jävlig motståndare och idag känner jag att det inte spelar nån roll längre. Jag är för trasig för att nånting eller nån skulle kunna ta mig upp minsta lilla.

Åh vilken fruktansvärd och overklig dag. Händerna bara skakar, det gör ont att andas och tårarna forsar.

"You are your own strength. When life puts us through rough times, those are the times we realize truly how strong we are and how much we can handle. So, never let anyone let you think that you are weak or you don’t have that capability within you to accomplish what you desire in your life. You know what you can do and let that strength guide you through in your goals and your aspirations. Be strong and know that you can accomplish anything if you have a pure intention and dedication. It’s true that there will be time when things might not turn out according to your wish, but that’s just probably God’s way of saying that this is not meant for you and something better is waiting for you which you are yet to find out. So, always keep your head up and have faith in God and yourself and let the divine force help you in your journey."

TACK TACK TACK så fruktansvärt mycket. Jag har så otroligt fina vänner och jag blir helt varm i hjärtat av alla fina ord & allt stöd ❤

Så var dagen här då beskedet kom. Både som en chock fast samtidigt inte. Hur som helst gör det förbannat jävla ont. Jag får försöka tänka att han har det bättre nu och att han håller ett vakande öga på mig.

Just nu är det alldeles för mycket sorg och smärta och jag hinner inte med. Jag hinner inte andas, inte smälta och inte bearbeta. Allt avlöser varandra i en fruktansvärd fart. Jag är så full av smärta att det inte får plats mer snart.

Rest in Peace världens bästa. Saknad och älskad ;( ❤

Igår var så bra. Jag, Elin, Andreas, Amii, Emil, Emil & Ahlex drack vin hos mig innan vi dansade loss på O'Learys.

Fick även höra från en vän att en föredetta vän sitter och säger att den saknar mig. Jag vet inte om jag blev mest glad eller ledsen? För självklart saknar jag personen i fråga också, men det ligger liksom inte på mina axlar längre. Det är skittråkigt att inte kunna göra nåt åt saken och jag önskar personen kunde säga det till MIG istället för till andra. Speciellt nu när livet är som det är.

Ett glas vin rose var jag värd tycker jag! Om jag känner mig själv rätt lär det nog inte bli ett, snarare en flaska - MINST! Den lugna vinmyskvällen förvandlas sakta men säkert till pepp. Fatta man juuu!

Alltså sånt här händer ju ENDAST i Valbo. Två grabbar i sletna gummibåtar paddlandes i bäcken. Jag fick mig ett gott skratt åtminstone!

Nu blir det en snabb dusch innan det blir vinmys med min andra halva Elin & även Andreas :) Kung lördag!

Tröttheten övergick i säljpepp! Och jag längtar till ikväll ❤

Fast åh, jag vill inte alls kliva upp idag!! :(

Haft en okej dag, trots en tryckande ångest i bröstet som fått det att göra ont att andas. Men att spendera dagarna på jobbet hjälper. Främst eftersom några av mina närmaste finns där och jag känner mig trygg i att om jag faller så tar dom emot mig ❤

Efter jobbet blev det gomiddag med finaste familjen innan jag åkte hem och slängde mig i ett bad i sällskap av ett glas whisky och Johnny Cash i högtalarna.

Nu har jag smörjt in mig och kan knappt låta bli att ligga och lukta på mig själv, haha. Laddar inför jobb imorgon följt av antingen en vinkväll eller lite kramar med en snygging :*

Ha en fin fredagskväll, det som återstår av den. Puss & kärlek!

Så galet snygg!

ÅÅÅÅÅHHH vill ha!!! Ge mig ❤

Jag måste försöka sätta stop för det som håller på och sker. Jag måste ta tillbaka kontrollen!

Jag fick åtminstone ett av dom finaste sms:en jag nånsin fått i mitt liv ikväll av en saknad vän. Men snart är hon äntligen hemma för gott i Gävle igen och ingen kan längta mer än jag!

Sen är Gotland spikat med världens bästa Elin i augusti också. Jag försöker tänka på dom sakerna jag har att se framemot istället för det som just nu håller mig sömnlös natt efter natt.

Ja... Så känner laglig idag. Benen bara spänner av träningsvärk från i måndags och jag haltar mig fram. Armarna är som spagetti och orkar knappt lyfta nåt efter träningen i tisdags. Och imorse tog jag mig jag knappt ur sängen för att ryggen värkte. Men misstolka mig inte, det är världens skönaste värk! :)

Gick upp 5. Var på gymmet 6. Körde sopslut på mig själv sådär härligt så hela kroppen värkte. Halv 8 begav jag mig från gymmet till jobbet. Där jag fick gå ifrån 20:00. En låååång dag med andra ord!

Jag är så fruktansvärd glad att nånting jag har kvar är jobbet. Att energin räcker för att ta mig dit. Att få tänka på annat och ha sina bästa vid sin sida. Idag satt tex jag & Tobbe i en halvtimme utanför jobbet när jag slutat och bara pratade om allt som är crap. Jag har så obeskrivligt fina människor på mitt jobb!

Nu är det dags att stänga mina gröna.

Min kost är väldigt enkel just nu och magen har nog aldrig mått bättre. Självklart får jag ont i magen ibland men då är det endast pga stress, pga ångesten. Jag lever på fisk, keso, kvarg & broccoli i princip. Snabb, enkel, billig, god OCH nyttig mat.

När sötsuget kommer som jag i mitt fall vet beror på hunger egentligen istället för själva sötsaken brukar jag slänga ihop lite glass gjord av kvarg för att både dämpa hungern och stilla suget. Finns tusen recept där ute men jag kör alltid på: Lite kvarg, lite vaniljyoghurt, blandade frysta bär - alltihop mixar jag, häller över i en skål och låter stå i frysen i 10 min. SVINGOTT. Är man sådär extra sötsugen kan man ha lite florsocker eller ringla över lite flytande honung för att få till sockret men jag tycker oftast det räcker utan. Testa!

Ja, som rubriken lyder har dygnet för få timmar. Jag ska strax bädda ner mig eftersom klockan står på 05:13 för att jag ska hinna med ett gympass på morgonen innan jobbet. Kommer vara galet trött men vill man må bra får man offra annat. Jag är dessutom sån som måste få gymmet klart på morgonen, finns inte en chans att jag skulle tvinga iväg mig efter ett 10 timmars jobbpass.

Och smärta. Gå in och läs & reflektera över dom ni har innan dom försvinner. För ödet tar sin egen väg ibland utan att det finns nånting att göra åt det. När ni ändå är igång uppmanar jag återigen att gå in på barncancerfonden OCH Cancerfonden och gör skillnad. Hjälp forskningen framåt så att du Inte behöver stå där en vacker dag och se någon nära ätas upp av den vidriga sjukdomen.

http://kanal5.se/web/guest/365days/-/blogs/archive/2013/4/23

Jag har fått chansen att åka iväg till Azorerna. Jag har beslutsångest deluxe. Jag borde spara pengar till allt jag vill göra i sommar och jag känner egentligen att jag inte har tid att åka iväg just nu. Men samtidigt, allt är crap och en resa igen är kanske exakt vad jag behöver just nu!!? Det blir även en väldigt annorlunda sorts semester. Då det varken är ett partyställe eller shoppingställe. Det är natur och djur, som jag iofs älskar. Valar, delfiner, varma källor i bergen. ÅH!

Igår var första dagen tillbaka på gymmet. Hostan existerar fortfarande men inte på samma påfrestande sätt. Trodde att det skulle vara omotiverade, jobbigt och att all energi jag lagt ner skulle vara borta och rädslan fanns att jag skulle behöva börja om från början efter nästintill tre veckors frånvaro. Men passet gick bra och gick över alla förväntningar. Vilket var otroligt bra då motivationen och glädjen för träningen infann sig i kroppen igen. Körde ett mördarpass med älskade PT-Persson idag igen och det var det bästa passet på EVIGHETER. Ökade på rejält, körde slut på kroppen men jävlar va nöjd jag är över mig själv nu. Så obeskrivligt härligt att vara tillbaka, back on track med mer energi och motivation än nånsin. Jämförde dessutom mina före bilder med bilder från idag och nu börjar det hända saker. GLÄDJE i sin renaste form. Det här är exakt vad jag behöver just nu när allting annat har rasat ännu en gång och jag är tillbaka på botten.

❤❤❤

❤

❤

Vi har momsfritt på jobbet vilket alltid är kul då det är fullt ös. Resulterar även i extra jobb för mig i helgen :) Jag är rastlös och vinsugen men bäddar ner mig i ett bad istället efter att ha avnjutit en gomiddag bestående av smoothie och ägg, haha. Har även gjort kesellaglass som jag ska krypa ner i sängen med. Har jag tur får jag kramar på köpet också :*

I det här vädret längtar jag extra mycket efter Sunmerburst & Otto Knows. Jag behöver det just nu när hjärtat värker så där olidligt mycket. Vänner, värme, sommar, musik och vin.

Mamma och pappa har fått sjötomt också, helvete va vatten alltså!!!

Tänker jag tillbaka på mina två senaste år, på händelser och människor förstår jag inte hur jag kunnat vara så blind, naiv och för godhjärtad. Det får mig att inte veta om jag ska skratta eller gråta.

Det är mitt motto som jag lever efter just nu. Och desto mer kärlek och vänlighet jag ger desto mer får jag tillbaka. Är det inte fantastiskt

Sluta tänk så mycket Steph. Don't worry. Be happy!

Fina jävla underbara människor jag har i mitt liv! Älskar er tusen jordsnurr och tillbaka ❤

Ingen bra dag. Orkar inte med mig själv mer!

Vårkänsla och vårtecken för mig är när alla har converse igen, när man kan ha skinnjackan utan att frysa ihjäl och när det nästan är översvämning utanför jobbet.


Fruktansvärd morgon fylld med kaos. Somnade halv 4, vaknade kvart i 9. Drog på mig kläder. Skulle dricka kaffe men spillde ut det över mig. Bytte om, drog borsten genom håret. Skulle skära ett ägg och ta med i farten, skärde mig i fingret. Skulle ta med soporna ner som fastnade i en krok vilket resulterade i sopor i hela köket. Låste ytterdörren men glömde passerkortet. Svea smet ut i trapphuset och jag fick leka jaga innan jag kunde stänga in henne i lägenheten. Fick springa till bussen som gick 9.05 och hann precis. SUCK!

Fan.. Kunde inte hålla mig från några gobitar från H&M också..

La nyss en stor beställning på lite proteinpulver, shakes, fettförbrännare & energidrycker. När jag är frisk, DÅ JÄVLAR ska jag kötta som att livet hängde på de!

Det är exakt vad jag kommer göra strax. Nybadad, insmord med cocos bodybutter, cocillana, doftljus, ett fint sms som gjorde mig varm inombords och nybäddat.

Live. Laugh. Love. Life.

❤

Fast det är som det är så är det väl självklart att man inte slutar bry sig. Fast jag vet att i längden är det här nog det enda rätta för båda oss så försvinner inte vänskapen bara för att man klipper banden. Och jag önskar med hela mitt hjärta att allt vore lite annorlunda, att jag kunde finnas där nu när det är tufft. Jag håller åtminstone tummarna för att allt löser sig ❤

Tog mig ut en liten stund och hann njuta av de fina vädret åtminstone.

Jag fyndade för ett tag sen en laserbehandling på jobbet. Nu är jag bara inne på andra behandlingen och det krävs fler men hittills tycker jag att det funkar. Uppfattar de som att håren minskar extremt mycket. Ska bli kul att se slutresultatet, om den håller vad den lovar och allt försvinner :) Jävlar va skönt de skulle vara :D

ÅÅÅÅH, jag har så mycket idéer till tatueringar nu. Vill bara täcka kroppen med de som förklarar mig, hur jag känner och vem jag är liksom.

Det ENDA som hjälper!

Imorgon när jag vaknar ska jag vakna frisk. Ett plus i kanten vore om jag fick tillbaka mitt långa hår, det var vår ute, jag var solbränd och skrattade lika mycket som då. I utbyte tänker jag spendera varje dag med att ge mina fina lika mycket kärlek som dom ger mig varje dag.

Jag kan räkna upp miljarder saker jag är missnöjd över, som känns fel och som gör ont. Dom andra sakerna är färre men fan så mycket starkare. Dom små sakerna trycker undan allt det svarta. Jag måste fortsätta tänka så! Vad jag har istället för vad jag inte har. Det jag inte har är ändå inte nånting i slutändan värt att ha.

SMILE AT THE WORLD AND THE WORLD WILL SMILE AT YOU

Ibland är ord lätta att säga. Ibland inte. Ibland menar man orden och ibland gör landet inte.

Vissa människors ord påverkar mig mer än andra. När vissa personer säger: Jag kommer alltid ha en stor del av dig med mig i mitt hjärta för resten av livet. Du har gett mig så väldigt mycket fint! Tack <3 Du är den finaste tjejen ever, och jag tycker om dig så mycket! Huvudsaken är att du vet att du är världens bästa, tuffaste och häftigaste vän! <3 Jag vet inte hur jag skulle kunna leva utan dig! Du är starkare än vad du tror och jag vet att du kommer klara allt och jag finns alltid här som stöd!

Vissa ord fastnar i hjärtat. Just pga personerna dom kommer ifrån. Personer som menar de, som säger de ifrån sitt hjärta. Ingenting nån annan i världen skulle säga skulle nånsin kunna få mig lika lycklig och varm i hjärtat som dom där personerna som står mig närmast.

Jag står för första gången i mitt liv helt ensam, eller ja på sätt och vis. Det är på extremt skakiga ben som känns som att dom när som helst ska vika sig under mig. Samtidigt har jag nog aldrig både fått och försökt ge så mycket kärlek som nu.

Jag kan för alltid vara arg över vad HAN gjorde mot mig, vad mina vänner gjorde mot mig. Men jag vill vara bättre än dom, jag vill inte vara en person fylld med hat. Jag vill förlåta och jag vill glömma. Jag vill inte hata, jag vill se tillbaka och ha lärt mig nånting av att blivit nerknuffad i den svarta klibbiga sörjan av andra. Och jag vill känna att dom gjorde det, men det var JAG som reste på mig rak i ryggen.

Det är vingliga ben och en snårig skrämmande väg, men det är min väg. Min egna väg! Och jag måste lita på mig själv att jag är stark nog att fixa det. Så mycket jag har bakom mig som tagit mig hit, har jag överlevt de då klarar jag fan allt!

“Its hard not to hate; People, Things, Institutions. When they break your spirit and take pleasure in watching you bleed. Hate is the only feeling that makes sense. But I know what hate does. Tears you apart, turns you into something you're not. Something you promised yourself you'd never become.

That’s what I need to tell you. To let you know how hard I’m trying not to cave under the weight of all the awful things I feel in my heart.

Sometimes my life feels like a deadly balancing act. What I feel slamming up against what I should do. Impulsive reactions racing to solutions miles ahead of my brain. When I look at my day, I realize that most of it was spent cleaning up the damage of the day before. In that life I have no future. All I have is distraction and remorse.

As cliche as it sounds a part of me was left in that box. A part I barely knew, a part I’ll never see again. Everyday is a new box boy’s. You open it, you take a look at whats inside. You’re the one that determines if its a gift, or a coffin.”

— Jax Teller

Igår tog han liksom all min energi med sig när han gick. Idag är det liksom mörkt och kallt bara. Från sängläge till soffläge mer än så orkar inte jag idag. Jag behöver nån dag att smälta det här för att kunna komma ut starkare på andra sidan.

Jag är glad idag att det plingar sådär extra fint i telefonen. Fina vänner som förstår hur svårt det här är och såklart från han, han som får det att pirra till lite i magen då och då.

Önskar mig tillbaka till Thai. Allt var så mycket lättare där! Utan vardagar och rutiner..

Det här känns jättekonstigt. Och fel. Jag trodde liksom aldrig att vi skulle komma hit, till den här punkten. Jag förstår egentligen inte varför heller. Det är utan tvekan den finaste människan jag nånsin träffat, den finaste vännen man kan ha i sitt liv. Men ibland när man verkligen bryr sig om någon så måste man kanske vända ryggen till & gå därifrån för att vänskapen inte ska skada en.

:(

Alla mina finaste bästa vänner i mitt sällskap igår. Det var fantastiskt ❤ Idag sköljde ångesten över mig och tårarna bara rann.

Är inte att vara sjuk.. Utan att kroppen skriker efter träningsvärk, skriker efter att få köra slut på sig på gymmet. Det går inte i ord att beskriva hur mycket jag längtar efter träning just nu!!

Åååååhhhh. Hade offrat typ allt för ha varit på Annexet igår ❤

Allting är just nu jättesnurrigt verkligen.. Det är fan i mig inte lätt att klippa banden med någon som vägrar låta en. Mitt i allt har jag träffat en person som verkar vara så annorlunda & fantastisk på alla sätt och vis. Alltihop gör mig förvirrad. "Gå på magkänslan".. MEN JAG VET INTE VAD DEN SÄGER.. Därför vänder jag allt ryggen, slutar lägga ner nån energi och låter helt enkelt tiden ta fram en lösning åt mig.

Borde verkligen inte jobbat idag men jag kunde inte hålla mig. Jag saknade mina bästa! Jag har haft bästa kunder, suttit på trappan i solen i evigheter & pratat med bästa Tobbe, kramats med mina vänner, haft diskussioner om livet med Jennie, fått pepp av Malin och dessutom tagit itu med massa måsten på avdelningen. Är så överlycklig över att min fina vän Moa återkommer från Göteborg efter att ha fått en tjänst hos oss igen, lovely! Precis vad jag behöver, hon har en sån obeskrivlig energi & glädje på livet som smittar av sig. Hennes hemkomst ska firas med vin i helgen ❤

Nu ska jag dejta Hank Moody och njuta av fina sms på telefon som får mig att inte känna mig som en tomkartong längre :*

Tog mig upp och ut för en PW med min finaste människa. Det var skönt men känner nu i efterhand att halsen inte höll med. Återigen sängläge. Telefonen plingar i ett och ger mig ett nervöst pirr i magen i pauserna av hostattackerna :*

Det skriker i kroppen av tristess och rastlöshet samtidigt som jag inte orkar röra mig en millimeter. Heja de går bra nu!

Jäkla tur att det plingar sådär härligt i telefonen så man åtminstone får nånting att le åt :*

Det enda jag saknar nu är kramar, höst och regn så skulle det nästan vara mysigt att vara sjuk ❤

Ja, mer av det här!

Tog mig ut på en PW trots förkylningen för att få lite sol i ansiktet & för att dra in lite frisk luft i lungorna. Resultatet? Totalt däckad. Slocknade nån timme innan jag nyss vaknade helt mosig i huvudet. Hörde iaf en av mina favoritlåtar när jag var ute och gick och satan va jag började längta efter Summerburst. SNART SÅ!

Och ändå svider ögonen av trötthet?

"Well it ain't pink you know, dark clouds always coming by. Use the negative moments to get stronger next time in line"

Den borde inte finnas där på grund av mindre roliga anledningar. Men den gör det ändå. Jag vet inte varför men jag passar på och njuta.

Det här är till mina fantastiska vänner, tillsammans tar vi oss upp från våra olika mörker.

Igår var så fantastiskt. 13 brudar, vi grillade fantastiskt god mat, drack alldeles för mycket vin, hade quiz och gick ut tillsammans på Allstar. Jag avslutade med ett 1 1/2 timmes telefonsamtal (tror aldrig jag pratat så länge med nån i telefon!) som gjorde mig glad och fick mig att somna med ett leende på läpparna. Vaknade dock upp tokförkyld idag, har hela morgonen försökt kurera mig men det har inte riktigt gått som jag ville. Så jag gav upp och bäddade ner mig i sängen istället.

Åh, jag har världens bästa känsla i magen.. Det kommer gå jättebra att gå ut och jag är så taggad!! Väntar på finaste Malin ska komma & hämta upp mig ❤ Ha en fin lördag fina ni, det ska jag ha!

Det är just nu dom små sakerna som gör mig lycklig, nästintill euforisk. Att få ett fint samtal från en saknad vän, att få ett meddelande som får magen att göra en glädjevolt, att få vara nära mina finaste på jobbet, att få träna, få hitta ny fantastisk musik, få en nattssömn utan mardrömmar eller ångest, ta ett bad, kramar, vänskap, flirtar, skratta osv. Små små saker, små pusselbitar som tillsammans skapar något större, nåt som går att uthärda.

Jag längtar tills ikväll. Grillning och vin står på schemat med dom finaste tjejerna som finns i världen ❤

Jag tänker inte stressa upp, jag tänker ligga här tills jag känner mig redo. Idag värker ångesten sådär extra mycket i bröstet och jag vet exakt av vilka tre anledningar..

Men trots de. Att vakna med solen i ögonen och känna att jag inte har några måsten - pretty amazing!

Man behöver fruktansvärt dåliga dagar för att uppskatta dom bra! ❤

Den här gången tog jag mig iväg på utbildning. Iofs i mindre grupp och inget sova över vilket är en stor stress för nån i min situation att vara någonstans främmande, otrygg och långt borta från lugnet. FYFAN vilken bra dag, och en av dom bästa utbildningarna jag nånsin varit på, så givande och så roligt. Tvärdog med ett glas vin i badet och ligger äntligen nerbäddad efter en lång dag. Telefonen fortsätter plinga sådär härligt från både vänner och annat och det gör mig glad i hårda tider!

!!!!!

Lycka är att komma till jobbet extremt nere och två av dom finaste vännerna står utanför och väntar och kramar om mig. Fan fan fan jag är så lyckligt lottad som hamnade på MM, ett jobb som jag ÄLSKAR och med några av mina absolut finaste vänner där. Jag har blivit peppad, tröstad och kramad och lyckades få till en sån bra dag trots allt.

Imorgon blir en LÅÅÅNG dag, vettefan hur jag ska komma upp. Bäst att försöka somna. Men det är svårt när telefonen plingar av lite glädje :)

❤

Men ibland behövs inte ord, inte när man känner varandra utan & innan. Ibland kan man inte sätta ord på situationer. Idag grät för första gången personen framför och det bara skärde i hjärtat att se hur illa JAG gjorde någon. Jag får inte glömma - För bådas skull, innan vår vänskap tar sönder oss helt. Vi drar på något sätt ner varandra trots att vi samtidigt hittar styrkan i varandra.

Träningen gick sjukt bra och corepassen är ju så roliga! Är svårt och jag är dålig på att träna dom musklerna själv när jag är på gymmet. Trots slog halsontet och huvudvärken till efteråt.

Är nervös och stressad över att åka hem också. Skulle helst stanna på jobbet hela natten och slippa. Det gör jävligt ont i hjärtat att göra någon annan illa och som ber mig att tänka över allt. När personen vill vara kvar är det inte lätt att såra den, men jag måste vara stark, måste bita ihop och komma ihåg att det här nog är det bästa för oss båda i slutändan innan vi har sönder varandra totalt. Men att gå ifrån en sån fin vänskap gör ont och det är bland det svåraste jag nånsin gjort.

Världens bästa lunch kombo på jobbet apropå ingenting. Naturdiet shake & energi dryck som jag avslutade med tårta, haha!

Mot ren glädje, den glädjen jag endast känner på gymmet. Hur nere och seg jag än är imorgon ska jag tillbaka efter nån dags vila och köra slut på mig på ett Corepass med Jaana, jag längtar!!

Bäddade ner mig i min värmefilt från OBH som gav mig en lugnande värme och behagligt lugn framför XBOX:et, fastnade i timmar. Skönt att fördriva tiden och slippa känna och tänka. Det har varit en jättekonstig dag. Jag har varit ledsen men ändå känt mig glad. Det känns tomt och konstigt fast ändå skönt på nåt sätt, eller så är det chocken? Eller tröttheten efter alldeles för lite sömn sista veckan? Telefonen har plingat sig varm med ord som gjort mig glad. Allt är bara kaos fast ändå inte. Jag vet inte alls.

Har det rätt okej nerbäddad med min futurehusband ;)

Blev ingen utbildning i Sthlm, jag valde att stanna hemma och kurera mig istället. Trist men välbehövligt!

"And hold me fast, Hold me fast
'Cause I'm a hopeless wanderer
I will learn, I will learn to love the skies I'm under"

I caught the sun and got a pocket full of sunshine!

För några månader sen var jag i en liknande situation som jag befann mig i igår. Skillnaden var att "vännerna" då ville att jag skulle göra det för att lindra deras samvete, för att dom själva inte hade nån lust med det här. Jag lyssnade inte då, eftersom jag inte kände mig trygg. Igår var det två andra personer som sa exakt samma ord till mig som då, skillnaden nu var att jag kände mig lugn & trygg i det, jag kände att det var pga omtanke & kärlek - ingenting annat och därför klarade jag av det. Nu är jag trött och sliten minst sagt och ska åka hem och slappa lite.

Förresten är det otroligt att en random människa jag inte känner kan få en att bli glad, kan peppa en bara genom små komplimanger. Gör sånt oftare, ni också! Släpp muren "jag känner ju inte personen, va pinsamt osv". För mig gjorde det jätteskillnad igår när jag var ledsen, även om det var ifrån en "främling".

Jag måste börja fundera på hur jag ska göra imorgon med centrala TT-utbildningen i Sthlm. Det känns inte alls tryggt att åka i det här skicket, samtidigt har jag bästa bästa vän Elin med mig. Alternativet är att vara hemma själv och må såhär, eller åka dit och försöka med hennes stöd?