Bedmode.

Det skriker i kroppen av tristess och rastlöshet samtidigt som jag inte orkar röra mig en millimeter. Heja de går bra nu!

Jäkla tur att det plingar sådär härligt i telefonen så man åtminstone får nånting att le åt :*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback