Because it do.

Det här känns jättekonstigt. Och fel. Jag trodde liksom aldrig att vi skulle komma hit, till den här punkten. Jag förstår egentligen inte varför heller. Det är utan tvekan den finaste människan jag nånsin träffat, den finaste vännen man kan ha i sitt liv. Men ibland när man verkligen bryr sig om någon så måste man kanske vända ryggen till & gå därifrån för att vänskapen inte ska skada en.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback