Haha, pigg tjej? Systrarna Skoglund är tammefan slitnast i Sverige idag!

Någon timme i hängmattan följt av soffläge. Har en fruktansvärt obehaglig känsla som trycker i bröstet.

Åh va jag behövde gårdagen för att få upp mitt humör lite. Härliga vänner på en brygga i solen i Ockelbo, musik och massor av vin. Idag är jag mer sliten än nånsin, lyckades tydligen med nånting igår så jag har dessutom blåmärken överallt som gör att hela kroppen bara värker.

"I'm open, you're closed, where I follow, you'll go. I worry I won't see your face Light up again.

Even the best fall down sometimes
Even the stars refuse to shine
Out of the back you fall in time
I somehow find You and I collide

Don't stop here I lost my place, I'm close behind

Even the best fall down sometimes
Even the wrong words seem to rhyme
Out of the doubt that fills your mind
You finally find You and I collide"

Det här har varit den jobbigaste veckan i hela mitt liv. Kaos kaos och kaos som inte går att beskriva i ord.

Jag vet inte vad jag hade gjort utan min andra halva som pushar, håller om mig och stöttar ❤

Jag fick nån timmes sömn i natt åtminstone, välbehövligt efter att ha varit vaken i 108 timmar i sträck nonstop. Tänker ligga här ett bra tag och försöka andas och smälta ilskan över sanningen.

Jag vet inte alls hur jag ska tolka tystnaden.

Tomhet. Jag kan inte förklara nånting riktigt. Går omkring som i en dimma, i ett vakuum.

Jag insåg idag hur djupt i sörjan jag sitter fast verkligen.

Att ha en andra halva, en bästa vän som alltid stöttar, peppar, motiverar, lyssnar, säger dom rätta orden & kramar om en när stormarna går. Aldrig nånsin utan dig! Tack för att du alltid står kvar hur mycket jag än stöter bort och stänger av.

Träningen går bra åtminstone. Hann med nån timme i solen också såhär min sista semesterdag.

Jag vill inte stanna. Men jag vill inte gå. Jag kommer slita isär mig själv pga det här och tänk om det i slutändan inte ens är värt de? Vågar inte ens tänka på vad som händer då. Jag är ett virrvarr av känslor och jag vinglar omkring och vet inte alls vad jag ska göra med något.

Började dagen med att bli bajsad på, en äcklig fågeljävel som inte nöjde sig med armen utan även huvudet.

Brände av ett fruktansvärt bra ryggpass också. Och folk som går omkring på gymmet, inte är riktigt tränade utan bara "pumpar" och som ska vara "vänliga" och hjälpa till, sånt gör mig galen. Jag tar fan tyngre vikter än vad du gör och så ska du komma och lära mig? Nej usch. Jag klarar mig själv och går inte till gymmet för att gå omkring och ragga på folk, sköt dig själv.

Träningsvärk från helvetet efter två gympass igår samt 2,5 mil PW... Men nu blir de iväg med Moa för en PW i Hemlingby innan vi kör ett gympass. Härliga måndag!

Nu är det en ny liten gnista som tänts i mig, även fast jag vet att den kommer slockna många gånger till under resans gång.

Tänker ta vara på gnistan och åka & kötta på gymmet igen med Malin innan jag får åka hem och kramas med babe. Vilken bra söndag det blev tillslut när man är envis!

"I can't breathe but I still fight while I can fight as long as the wrong feels right. Maybe our relationship isn't as crazy as it seems? Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano!? All I know is I love you too much to walk away though"

Different but the same. Ibland får man stå kvar och bara kriga & kämpa no matter what, hur mycket personen än försöker trycka bort en av rädsla. Och det är exakt vad jag tänker göra.

Ett stenhårt gympass avklarat och nu har jag bäddat ner mig i sängen igen i hopp om att kroppen ska vara så trött och somna nångång!

Lyckopiller.... Skulle behöva en hel hink såna!

Jag hade tänkt skippa midsommar då varken energin, glädjen eller nånting annat fanns. Men det ändrades och blev helt okej ändå trots att hjärtat värkte extra mycket.

Började dagen med jordgubbsfrukost, följt av hojåk, solning på balkongen med en drink i handen innan jag gjorde mig iordning för färd till hille och hem till Jessica. Där bjöds det på härliga personer, mycket vin, fantastisk middag, bra musik, charader och kubb.

Medans alla är ute och dricker vin ikväll åkte jag & syrran och körde ett sent gympass på ett nästintill tomt korpen. Obeskrivligt skönt!

Alltså jag har så mycket frustration i kroppen så det känns som jag ska explodera. Jag är arg, frustrerad, irriterad, ledsen och allt där i mellan. Det får mig att må illa och bara stör mig något så fruktansvärt.

Det värsta är att jag kan verkligen inte göra nånting överhuvudtaget för att förändra något eller göra något åt de. Tro mig, jag har försökt på alla sätt. Jag har i princip slagit mig blodig och kämpat som att livet hängde på det. Att se någon göra det jag har gjort om och om och om igen är sjukt frustrerande, att se någon förstöras på det här sättet i onödan på grund av rädsla. Att ta den lätta vägen av rädsla.

JAG BLIR FAN HELT JÄVLA GALEN!!!!!!!!!!

Det här kommer bli en sån jobbig, obehaglig och fruktansvärt lång natt så det heter duga, jag tänker och tänker. Vrider allt upp och ner, bak och fram, in och ut. Ju mer jag tänker desto mer frågetecken dyker upp. Ju mer jag tänker blir jag mer förvirrad och frustrerad. Som sagt, en lång orolig sömnlös natt väntar.

Äntligen nerbäddad hemma framför massa mysfilmer. Känns som att ett tåg kört över mig verkligen! Bästa kom med hemleverans av min favoritglass också, hur fint!?

Igår kom jag till den punkten där allt bara föll isär. Jag blir fruktansvärt elak mot nära & kära vid såna tillfällen då jag gör allt i min makt för att få dom att gå iväg från mig, eftersom jag anser mig själv vid såna här Downs vara ett gift som förgiftar allt i min närhet. Några tappra själar får ta hårda och elaka ord, blandat med panik, tårar och ångest. Vissa tappra själar står kvar och vägrar gå trots att jag näst intill skriker åt dom att dra åt helvete.

Det är så min försvarsmekanism fungerar. Efter så många svek, så många fega jävla idioter som vänt ryggen för att jag inte var lika rolig när jag mått dåligt är min radar inställd på att alla är likadana.

Det är orättvist, jag vet de. Men jag fungerar så! Jag skulle aldrig nånsin be om hjälp av rädsla att känna mig i vägen. Men ibland borde jag istället för att stöta bort alla.

Nu hände det som hände och jag får ta det därifrån. Jag vet vad jag har och vad jag inte har. Jag vet exakt vilka som alltid står kvar bakom och håller upp mig när det stormar för hårt. Jag vet bara inte hur jag ska ta mig förbi det här för gott.

Är det inte konstigt hur en person, den personen är den dom börjar pyssla ihop dig, den som gör dig gladare än vad du nånsin varit i hela ditt liv. Att den personen är samma person som fick allt att rasa. Det är jättekonstigt!

Nu är jag äntligen hemma åtminstone efter en lång och jobbig natt. Ska bara ligga här och andas och vila hela dagen.

Min energi är på noll. Men tro fan inte att jag tillåter mig själv att ligga här och tycka synd om mig själv. Jag försöker sysselsätta mig med allt exakt hela tiden i den mån min kropp orkar med. Jag har hängt med Jessica & Johnny några timmar i solen. Jag måste vara världens tråkigaste sällskap just nu som bara sitter knäpptyst och stirrar i tomma intet. Men fast jag inte riktigt engagerar mig i sällskapet runt omkring är det skönt att sitta där och bara vara. Om man tappat bort energin & leendet får man ge sig ut och leta rätt på de. Jag börjar leta i ett glas rose på Söderhielmska med fina vänner. Time to get My shit together även om det inte är det lättaste när man helst vill ligga i sängen dygnet runt för att hjärtat värker så mycket. Och för att inte tala om tröttheten, jag blir galen på mig själv att jag ALLTID ska ligga och tänka sönder varenda sak. På den här veckan har jag sovit sammanlagt 1 1/2 timme och ögonen bara svider. Låt mig sova!

Det här va mig ett djupt jäkla hål alltså.

En ynka liten sväng tog jag mig upp idag. Jag hatar HATAR dom här extrema downs jag får. Direkt när jag kom innanför dörren föll jag ihop utmattad på sängen och bara grina, och grina och grina.

Jag vill inte sola. Inte fika. Inte sova. Inte äta. Inte träna. Inte titta film. Inte duscha. Inte prata. Inte gråta. Inte träffa nån. Inte vara ensam. Inte fira midsommar. Jag vill helt enkelt absolut ingenting just nu. Jo EN sak, jag vill ha höst, det känns fan så mycket bättre att ligga och må såhär när det är höst ute.

Det ska fan inte vara lätt eller och det är det inte.

Nu är förvirringen borta och det känns bra. Det som känns mindre bra är att det på ett konstigt sätt gör ondare nu än innan, nästan så jag önskar att det hade varit nåt av de jag trodde först. Jahapp liksom, tillbaka till att vara en tomkartong eller vad gör man nu? Står och ser på? Hoppas? Väntar? Jag vet inte alls hur eller vad jag ska göra. Det visar sig väl!

Imorgon ska spendera dagen med bästis mys med Jessica och det behövs så mycket just nu.

Tog mig upp från sängen och ut i solen en sväng till slut iaf. Men fan va ont hjärtat gjort idag, obeskrivligt. Jag förstår ingenting alls verkligen!

Er som läst Fifty Shades of Grey trilogin och älskade den - testa Crossfire serien som fan är snäppet bättre. Sträckläste ut nästan hela första boken idag, omöjlig att lägga ifrån sig.

Inte nog med att jag är tokförkyld och på grund av det inte sovit en blund då näsan är så igentäppt att jag inte kan andas och febern höll på att ta kål på mig. Inte det här också.... Jag fattar verkligen ingenting, fattar inte alls vad som hände eller när/vart det gick fel. Tårarna bara bränner i ögonen och hjärtat värker så mycket att varje andetag gör ont. Det är inte själva grejen som gör såhär ont utan att jag inte förstår nånting alls.

Finns ingenting idag som kan släpa mig upp och få mig att lämna min trygga säng.

Det kom för snart. Jag har ju inte hunnit återhämta mig än!!!

Välbehövligt!

Det är väl det närmaste jag kan beskriva allt. Inte bara vin utan även shopping. Nu är det bara tomhet kvar.. Ni vet när man levt flera dagar i sin egen lyckorus bubbla och konstant haft sina närmaste runt omkring. Tomheten som uppstår när man inser att det vi längtat efter i ett halvår är över, tomheten som gnager när man helt plötsligt är ensam i en tom lägenhet.

Höll på att missa tåget, började i tid med öl redan på tåget, fortsatte med vin på hjärtats balkong innan det blev Stress shopping följt av middag på Vapiano med massa vin. Bra gårdag och idag blir bara bättre! Pepp!

Ps. Det hällregnar typ konstant här, men va gör de om hundra år?!

Det är med delad glädje och skräck inför helgen. Jag hoppas panikångesten håller sig i skinnet så jag slipper stressa och må dåligt utan kan istället ha roligt och minnas detta. Även fast den varit väldigt närvarande sista dagarna tror jag att det kommer gå bra med tanke på att jag har mina finaste vid min sida. Det är inte vilka som helst jag åker med utan dom fyra som ALLTID stöttat mig genom det här, dygnet runt varje dag. Och dom är min trygghet just därför tror jag det kommer gå bra.

Började dagen med milen i Hemlingby innan jag åkte och la mig i solen där jag legat exakt hela dagen. Nu blir det en PW med Jessica för att lugna nerverna lite och sen hem och packa & försöka hinna krama babe hejdå också.

Alltid ute i sista sekund med allt, that's me!

Vad är det här för väder jag fått på min semester....? GAAAAH.

Började gårdagen med en mils PW. Kom hem och skulle ta en kaffe, men då hade hjärtat lagt av. Åkte och lämnade in den på jobbet och fick med mig en lånemaskin hem, så jag klarar mig ändå :p Hann med lite sol en timme medans de sprack upp för att avsluta med 12 km till i Hemlingby.

En miljard myggbett och 22 km senare... Nånting är väldigt fel med min kropp just nu, den mår inte som den ska. Den är trött, slapp, seg och värker. Vi har startat krig och jag tänker inte ge upp och låta träningen ligga på hyllan bara för att kroppen är i en djupsvacka.

Jag är som en jäkla jojo.. Ena sekunden uppe bland molnen och i nästa rasar allt. Det tar sån energi att svänga upp och ner såhär. Med andra ord blev allt katastrof. Tog mig iväg för 6 km i Hemlingby åtminstone och nu favorit middag och fantastisk film så kanske allt känns lite bättre..

Flängt runt med Jessica idag och shoppat inför Sthlm. Vi har väntat och längtat i ett halvår och snart smäller de för Summerburst! Vi kommer ha så galet roligt allihopa :D Jag hoppas att vädret tänker skärpa till sig bara :/

För övrigt är jag extremt förvirrad just nu. Men allt visar sin rätta sida tillslut, like always.

Åh nu har jag semester. Såååå skönt! Jag sov tills kroppen tyckte det räckte. Gjorde en kopp kaffe och mös ner i sängen igen. Det gör inte ens nåt att det är dåligt väder, fortsätter mitt Disney maraton :D Hihi. Och jag måste tvätta och börja packa inför Sthlm tor-sön :) Pepp!

Jag har varit sådär äckligt vidrigt bakis idag att jag bara velat lagt mig ner och dött i princip. Tacka fan för energidrycker och bästa Tezz som styrde matleverans till mig! Ett varmt bad var precis vad jag behövde och nu är det bakismys deluxe som gäller :*

Längtar något fruktansvärt bort just nu. Till bad, sol och värme.

Personalfest it was. Och vi gjorde det vi gör bäst - skrattar och dricker alldeles för mycket. Brännbollsvinst, grill vid vattnet, högbo spa & relax och en himla massa dansande på Allstar.

Fredagen var totalt AWESOME på alla sätt och vis. Mässa och feststämning på jobbet. Fick uppskattning för allt slit av varuhuschefen genom att bli bjuden på en helikopter tur som var kung. Hängde lite med Ralf Gyllenhammar från Mustasch som jag älskar. Avslutade med att tvåla in syrrans fötter, vin på min balkong med syrran och Elin vilket resulterade i att jag skrattade så tårarna forskade innan vi begav oss till Terassen för ännu mer vin & skratt med babe. Jag kände mig helt euforisk efter den dagen!

Garbo någon gång varit med om en sån där situation när man bråkar med någon nära och inte ens vet varför? Tillslut går bråket över till skratt eftersom det inte ens var nånting där från början..

Började med middag och vin på Terassen innan det blev shots och vin på Mingel & Bar innan vi avslutade en grym kväll med att möta upp babe på Allstar. Härlig kväll!

Idag jobbar och sliter jag inför mässan som drar igång imorgon medans alla andra är ute och njuter av solen. När jag slutar får jag åtminstone njuta av grillat! :)

Dags för middag ute och vin dejt med mina finaste ❤ Bra Steph att du svept en halv flaska vin redan innan, heja!

Och tillslut lönar det sig. Efter ett snabbt möte på jobbet imorse är jag på väg framåt och det känns så roligt och spännande. Som jag är värd detta! Och fan va bra jag ska göra det :*

Det är alltid när jag minst anar det eller förväntar mig det som tankarna och paniken kommer ikapp. Som nu, så trött att ögonen svider men jag får inte ta några lugna andetag eller ligga stilla och somna utan att jag vrider och vänder på mig, funderar, tänker och stressar över allting. Jag antar att det är för mycket runt omkring just nu. För mycket lösa pusselbitar som inte har någon plats än. Jag önskar ingen den tillvaron jag får kämpa med varje dag.

Pannkakor blev smaskig tacogratäng istället. Följt av ett ångande hett bad och ett glas vin, mys! Livskvalité & vardagslyx när det är som bäst ❤

Borde lära mig att köpa konservburkar som inte kräver hammare & spik.. Börjar dock få in tekniken nu ;D

Nu en film och försöka somna i tid så jag orkar vara på jobbet 8 imorgon bitti för extra jobb inför mässan :)

PW. Löpning. PW. Löpning. And so on... Intervaller när dom var som bäst! 7 km senare och ett nytt PB på snitt tid så är jag sååå nöjd! Vi började med 5 km spåret men när vi var klar med det var inte energin slut på långa vägar så vi tog oss an 2 km till. Det var nära att vi avslutade med 3 km till också men vi valde att avbryta då dropparna från himlen började falla. Innan Hemlingby hann vi även åka förbi saknade Micke och titta på hans fina hunddagis han startat. Så mycket söta hundar så jag ville sno med mig alla hem. Höll mig dock på rätt sida stängslet då jag inte ville få en hjärtattack pga min hundrädsla :p Tack min fina Moa för pepp och härligt sällskap ❤ Nu blir det shopping på systemet inför kommande tre utgångar den här veckan och sen invänta pannkaksdejt med babe! Oh happy tuesday!

Och apropå lycka.. Ibland behöver man vara ledsen och släppa någonting bra för att istället hitta något mycket bättre!

Det var så mycket på jobbet igår att förbereda inför mässan på fredag & lördag, åh va pepp jag är.

Hade även ett utvecklingssamtal och nu kan jag nästan ta på mitt mål och jag är så värd de! Jag har slitit mig till kunskap, respekt och förtroende under flera år nu och bitarna börjar falla på plats.

När dagen var över och vi stängde hämtade babe upp mig för en pw i Hemlingby. Så himla skönt att dra i sig frisk kvällsluft.

Dags att snöra på sig träningskläder igen innan Moa kommer och hämtar upp mig för ett besök i Hemlingby igen :)

Okej att jag är trött när jag sover själv eftersom jag då antingen ligger och tänker på allt, får panik eller drömmer mardrömmar. Men när jag får somna intill snyggast och sover som en stock, men ändå vaknar upp tröttare än innan. Det är oerhört påfrestande att varje dag, att konstant vara så obeskrivligt trött & slut, det spelar ingen roll att jag sover ut ens. Det är iofs inte så konstigt. Att gå omkring med panikångest och må dåligt tar all energi. All pollen ute nu gör mig helt matt. Och medicinerna däckar mig nästan helt. Det är iaf frustrerande att ständigt gå omkring på halvtank och ALDRIG känna sig pigg och utvilad.

Gävle strand. Vatten. Sol. Fiskmåsar. En brygga. Kebabrulle. Coca cola. Yatzy. Värme. Harmoni. Lugn. Syster.

Livskvalité ❤

Åh herregud va bakis jag är idag. JAG SAKNAR gamla bakisfria jag! Buhuuu, känns så ovärt att dricka nu för tiden när det är såhär dagen efter.

Snart blir det flottmat med syster i solen på Engeltofta innan jag får åka hem igen och kramas med babe :* Åh vilken bra söndag trots bakfyllan från helvetet.

En dörr stängdes och en annan öppnades, någonting bättre.

Jag har aldrig träffat någon som behandlat mig som en prinsessa utan alltid blivit ljugen för och nedtryckt. Att helt plötsligt bli behandlad som en prinsessa känns jättekonstigt. Det som är ännu mer konstigt är att det skrämmer mig eftersom det är något jag aldrig upplevt förut.

Det här kommer bli ett spännande äventyr..

Min förra varuhuschef är nu VD över Furuvik. Jag hörde av mig och bad om en väldigt stor tjänst som jag inte hade några förhoppningar överhuvudtaget att få igenom. Jag kan inte bota eller ändra situationen, jag kan inte ta bort smärtan eller sorgen. MEN.. Att få vara en del av att kunna hjälpa till på det här sättet var obeskrivligt. Att med hjälp av Furuviksparken och framför allt Lars som gjorde det möjligt för honom att få träffa sin största idol i det här stadiet.. Jag finner inga ord över hur rörd jag är, hur tacksam jag är. Det är obeskrivligt verkligen! TUSEN OCH TUSEN TACK FURUVIKSPARKEN OCH LARS BENGTSSON för det vackra ni gjorde möjligt. Det här är ett ögonblick jag ALDRIG kommer glömma.

❤❤❤

Idag har det fällts tårar av glädje. Dopet för min lilla prins visade sig även bli ett överrasknings bröllop. Så otroligt fint!

Åh herregud va roligt jag hade igår, spontanfylla deluxe! Hade ett seriöst samtal med babe också vilket resulterade i att en sten i hjärtat lättade.

Tack mina fina bästa för gårdagen!