Idag tog jag första steget mot ett farväl till två av mina närmsta relationer som spruckit och blivit infekterade. Båda två har gett mig otroligt med smärta men även mycket glädje och fina minnen. Jag önskar att det gick att laga, men jag antar att allt inte går att laga. Erase and rewind? :(
When you get what you want, but not what you need!
Jag och Håkan nu såhär på morgonen. Mys! Eller, ja.. Nåt åt det hållet. Imorse när jag låg i sängen och lyssnade på Håkan så hörde jag i bakgrunden hur nån satte i nyckeln i ytterdörren, öppnade, lyssnade och sen stängde och låste. JAHA!? Hjärtat i halsgropen. Det är jag, min lillasyster, T & hyresvärden som har nycklar. Vem är den skyldiga att nästan ge mig en hjärtattack? NÅ!?
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det.
Jag hatar att jag älskar dig.. Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig!
Enligt mig är den här låten helt klart topp 5 över världens bästa låtar genom tiderna. Just nu hugger texten extra i kroppen, den förklarar exakt hur det känns. Samtidigt ryser jag för att den är så obeskrivligt bra!
Det är mycket negativ energi i min blogg just nu, men det är min blogg och just nu är mitt liv fyllt av just de - negativ svart energi.
På bara några veckor, några dagar till och med gick allt från dåligt till riktigt jäkla totalt CRAPPY. Jag har legat nerbäddad och jag vill helt ärligt inte lämna min "trygga" säng överhuvudtaget (vet inte om jag skulle kunna ens även om jag skulle vilja).
Den här krypande, gnagande och obehagliga känslan i mig skapar en klump i magen och jag gillar den inte ett jäkla dugg. Jag vet ju vad det är som skapar den här känslan, men jag vet inte alls vad jag kan göra åt det hela, det ligger liksom inte i mina händer längre. Det är sjukt frustrerande att vad jag tycker och känner överhuvudtaget inte spelar någon roll alls. Ska det verkligen vara så?
Jag önskar jag bara vågade ställa mig och skrika ut exakt allt jag känner, tänker & tycker till den här människan som borde få höra det. Men jag struntar i det och fortsätter bädda ner mig istället. Arg, frustrerad och less. Sen kom jag på en sak idag, det finns en person som verkar vara väldigt lik mig, eller må ganska exakt likadant. Jag har liksom ingen nära kontakt med den här personen så, men jag tror att hon skulle förstå EXAKT vad jag pratar om. Ibland får jag lust att bara ringa & fråga hur hon tar sig igenom sina dagar. Men jag låter det vara for now.
Serietorsk som man är så har jag ju iaf lite avsnitt av bästa serierna att ta igen. Fast hur mycket jag än försöker koncentrerar sig inte hjärnan på att titta, den fastnar i tankarna.
Easy for you to say, your heart has never been broken.
Det finns massor jag skulle kunna & vilja säga - meeeen. Jag skippar det! Efter ännu ett sånt där sms fast om en ny grej är glädjen & energin på minus. Jag är arg, ledsen, förbannad, hatfull, besviken bla bla osv. Den personen jag trodde att jag kände utan och innan visade sig vara en total främling och det gör fruktansvärt ont att inse det. Jag önskar att du nångång får känna den här krypande, gnagande och obehaliga känslan i kroppen som du ger mig. Förlåt, men det är sanningen.
Idag är jag faktiskt rädd, någonting är fel. Magen värker som aldrig förr, benen känns som spagetti & det värsta av allt - händerna bara skakar. Kan liksom inte greppa tag om någonting och fingrarna bara darrar. Vad är fel då?
För mig är det sådär fruktansvärt svårt att släppa taget om saker. Speciellt när det för mig krävs otroligt mycket och nästan är omöjligt för mig att omfamna bra saker, låta bra saker hända. Det var det som hände i våras när allt rasade, jag lät inte det bra komma för nära istället fick paniken ta över och knuffa undan det bästa som hänt mig. Rädslan spelar mig ett spratt. That's it.
Vädret och kylan tar ut all energi ur mig, tillsammans med det där andra. Igår kväll slapp jag det iaf och fick andas ut och bara vara. Slappade i soffan med Johan hela kvällen. Snuttade med Svea och tittade film. En riktigt bra jäkla kväll. Det är första gången på två veckor den där gnagande känslan överhuvudtaget inte existerade.
"Fighting back the impulse, turn my head and close my eyes. Spending these nights awake and cold and paralyzed, wonder how we got this far. And I know you hurt but I can help you if you can take my hand. And we'll live inside the dreams we left behind, just take my hand, as we move from this place to a better life. Take my hand and fight back the feeling that you always could deny. As I watch the darkened ashes rise and beneath the smoke, I'll stand and ask you if you can take my hand and I'll promise not to ever let it go. Take my hand 'cause this hope is greater than you'll ever know, and this is all I'll ever ask of you to show and will I wake tomorrow still alive. I'm still dreaming, I'm still waiting, I'm still sure! And this is part of me I hope you never see, this is my life inside your heart."
Pappa är så jäkla händig & duktig. JAG ÄLSKAR Mamma & Pappas nya sovrum. Det är ju inte riktigt klart än. Det kommer en vit sänggavel plus sängbord som pappa har byggt & målat. Sen ska det dit gardiner och sådär. Men när man kliver in i rummet, vill man aldrig gå ut. Man känner bara ett lugn ♥ Förbannat snyggt! Ge mig ett hus så jag också kan måla om, bygga om mm. Det skulle vara min högsta dröm! Ursäkta crappy mobil bilder btw..
Det räcker nu. Jag har en obotlig huvudvärk. Fruktansvärt ont i magen. Hela kroppen fryser och gör ont. Och jag är obeskrivligt trött! Dreaming that something better Will come for me...
Jag är beroende av kolsyrat vatten, dricker inte vanligt vatten. Fyndade en ny fin kolsyremaskin på jobbet förra veckan :) Nu jäklar ska det drickas vatten!
Ibland tänker jag att både jag och min lillasyster valde lite fel. Hon är en fantastisk fotograf och borde ha gått media för att få ut så mycket som möjligt av sin begåvning. Jag valde definitivt fel som gick entreprenör. Jag borde ha valt att gått bygg med inriktning Målare. Det enda som gör mig avslappnad & lycklig är när jag får tapetsera, måla om, pyssla osv. Det är inte försent än, men det är svårare nu. Månaders utbildning utan lön (ja man får bidrag, men det är ju inte i närheten av vad jag får i månadslön nu).. Men en dag! ♥
Här kommer lite underbara höst bilder min syster har tagit :)
Har spenderat i princip hela dagen hos tatueraren med en nål i min arm. Påbörjade en sleeve på min vänstra arm. Jäkla nöjd såhär långt, vi har ca 2 timmar kvar som vi kör om en månad :) Lägger upp en bild senare ikväll när plasten är av och den är tvättad. Nu ligger jag här nerbäddad med en obeskrivlig feberfrossa efter att ha suttit och tärt på kroppen i 4 1/2 timme. Fortsätter med mitt BBC Life maraton :)
Jag hade bestämt mig för att släppa det, låta det vara och bara gå iväg med huvudet högt. Du ligger och sover bra, medans jag ligger vaken och tankarna bara snurrar. Jag är så förbannat arg, hatfull, ledsen, besviken, irriterad, frustrerad och jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst med liknande ord som beskriver dessa känslor. Dom får mig att må illa!
När jag fick det där smset i natt om hur lågt personen i fråga hade sjunkit, fick jag bara tårar i ögonen och det var som att all luft gick ur mina lungor. Jag brukar inte vara en elak person, men idag är jag det. Idag önskar jag den här personen exakt samma smärta som den har gett mig i månader, som dubblades i natt. Jag önskar innerligt att du nån gång får känna den här känslan som tagit över min kropp.
Som sagt: Du tog all min kärlek och all respekt jag hade för dig och kastade den hårt in i väggen.FÖR VADÅ?!
I natt fick jag ett sms som tyvär ändrade hela situationen som varit till något förstört, något infekterat. Det där är någonting jag överhuvudtaget inte accepterar från någon i min närhet, VEM DET ÄN ÄR. Sånt där vill jag inte ha att göra med, vill jag inte vara en del av, vägrar jag ha i mitt liv. Det gör bara ont, för jag trodde så mycket bättre om dig. Jag trodde du hade lärt dig av ditt förflutna, av vad som hände sist du gick ner dig såhär. Men människor förändras kanske aldrig helt.
Jag antar att jag förlorade ingenting som var värt att förlora i slutändan. Du däremot, du förlorade ALLT. Du tog all respekt & kärlek jag hade för dig och kastade den i väggen. WELL DONE! Men jag kan gå ifrån det här med huvudet högt & rak i ryggen.
What's in your head, in your head? Zombie, Zombie, Zombie
Jag åkte hem, jag skulle fixa mig för att gå ut och sådär med Pidis, men jag vet inte vad som hände. Jag kom liksom aldrig dit, kom aldrig iväg. Det kom upp en spärr i huvudet, kroppen bara låste sig. Jag kom alltså ingenstans, så ja, jag blev hemma.
Jag ligger nerbäddad under en filt i soffan med Svea på magen, med ljus tända i hela lägenheten, det är svinkallt eftersom elementen inte fungerar pga vattenskadan. Jag myser framför BBC Life & har en okej kväll samtidigt som jag längtar bort. Men jag tänker på följderna imorgon om jag hade kommit iväg, den extrema & framför allt BRUTALA söndagsångesten som hade ätit upp mig levande mer än annars. Så det är nog lika bra såhär.
Kan ju säga såhär, att grannen har nån jäkla tokfest gör inte mitt läge bättre just nu. Jag orkar inte ligga och höra fulla, dryga människor och en jäkla massa bas. Så jäkla lyhört i det här huset också, galet. Men nu ska inte jag vara sån, jag har haft mina X antal vilda & galna och definitivt högljudda fester här..
Jag saknar dig, som alltid ♥ Sick and tired of it!
Imorse fick jag ett MMS på lilla Olivia, och jag kunde inte hålla tillbaka glädje tårarna.. LILLA lilla skrynkliga bollen, åh så obeskrivligt liten & söt.. Jag längtar så jag spricker tills jag får pussa på henne & krama om fina Ida ♥
Medans jag är här och är bara allmänt less på exakt allt som har med livet att göra gjorde en liten sak mig lycklig. Jag har väntat med spänning, längtat! Och äntligen kom lilla Olivia till världen. Jag längtar så jag spricker tills jag får se henne & pussa på henne! Grattis världens finaste Ida & Alexander. Olivia har tur som kommer till världen och har er vid sin sida, inget barn i världen kan få finare föräldrar. All lycka till er ♥
Letar vinterjacka för fullt. Då jag redan har en knappt använd "klassisk" så får det bli en ny snowboard jacka i år.. Dessa tre är jag sugen på, men kan fan inte bestämma mig..
As a time of your life you enjoyed... Jag är rastlös. Samtidigt har jag noll ork och noll lust. Lär kila ner på stan en snabbis och köpa hårfärg iaf. Sen blir det hem och mysa i soffan med Battlefield 3 :) Fast jag hade ju hellre... Äh, det spelar ju ändå ingen roll vad jag vill tydligen.
Jag är så otroligt känslig nowdays. Ett enda meddelande på Facebook fick det att göra ont i hela kroppen av saknad till den här människan. Och jag kom på hur mycket jag faktiskt behöver henne. Ett enda litet meddelande fick tårarna att börja rinna. Herregud! Get yourself together S....
Jag ser upp till henne. Vi har bråkat, vi har varit sura men jag vet alltid vart jag har henne. Hon är vacker från insidan & ut. Hon har ett skratt som får alla tårar att försvinna och ersättas av ett leende hur tufft någonting än är. Hon kan säga ifrån när jag gräver ner mig och få mig att rycka tag i mig själv. Hon hjälpte mig igenom en av de svåraste sakerna i mitt liv. Det är bara tufft att inte ha sin bästa nära sig, speciellt just nu när allt känns såhär. Hon är långt borta och jag saknar henne. KOM HEM NU ♥ I always got love for you
När jag klev innanför ytterdörren igår trött och med en trasig axel och jag bara ville lägga mig och dö i soffan, kommer jag hem till ett hål i väggen. Jag fattade verkligen ingenting! Idag kom hyresvärden och förklarade läget. Tydligen hade det börjat rinna vatten hos grannen under, vattenskada alltså. Så dom har rivit upp halva badrummet och konstaterat att det är en rejäl sådan. Hela hans badrum har dom redan börjat riva ut. Tycker dock att man kanske kan ringa och berätta, eller skriva en lapp.. Anything? Men nu är det som det är. Vem behöver ett badrum? Självklart är det bra att dom fixar de, men det är bara sånt taskigt läge. Eller ja. Är väl bara att hålla tummarna att min snåla hyresvärd river ut hela jäkla badrummet som är rustat på typ 70 talet som ni ser på de gröna kaklet? Jag vill ha ett nytt...
I want all of you, forever, you and me, every day.
Har legat nerbäddad största delen av dagen med tända ljus i hela lägenheten. Filt, julmust & Svea. Och en massa bra filmer! Satte nyss på The Notebook :) Axeln känns lite bättre idag, eller så är det för att kroppen är fullproppad med alvedon? Kan vara det också..
"The best love is the kind that awakens the soul and makes us reach for more, that plants a fire in our hearts and brings peace to our minds. And that's what you've given me. That's what I'd hoped to give you forever."
Haft en bra dag på jobbet. Sjukt mycket folk stormade varuhuset på eftermiddagen, förstod inte riktigt vad som hände? Men desto mer folk, desto roligare är det ju. Nu ligger jag nerbäddad & tycker sjukt synd om mig själv. Klump Steph har varit i farten och gjort mig halvt handikappad. Skadade axeln & är nästan helt hundra på att det är en spricka. Det första jag gör imorgon är att göra ett besök på hälsocentralen! Så nu ligger jag här, med chips & julmust och bara tycker synd om mig själv. Helt okej, eller?
This indecision got me climbing up the walls Been cheating gravity and waiting on the falls How did this come over me, thought I was above it all Our hopes gone up in smoke, swallow your crown
On a kiss, thought I'd save my breath for you
Give me some rope I'm coming loose, I'm hanging on you Give me some rope I'm coming loose, I'm pulling for you now Give me some rope I'm coming, out of my head, into the clear When you, go, I, go, loose
Show me how to lie, you're getting better all the time!
Igår. Ett ord: KATASTROF. Det är just av den här anledningen som jag inte festar längre. Mår man dåligt som jag gjort ett bra tag nu, så klarar inte kroppen eller huvudet av de. Resultatet var att jag rasade ihop mentalt. Som tur var hade jag fina vänner som tog mig hem och bäddade ner mig och spenderade natten med mig ♥ Idag mår jag ännu värre. Söndagsångesten slog omkull mig med full kraft. Lyckades iaf ta mig ner på stan och köpa mig en ny iPhone eftersom den försvann igår tillsammans med körkort & kontokort. Lätt värt, klarar mig inte en sekund utan min iPhone! Fick bli en vit då det var den enda dom hade hemma :)
Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med, att dö i soffan framför Jumper på bluray följt av I am number four..
När jag kom hem från jobbet igår väntade mumsig middag följt av sista Harry Potter filmen. Det var längesen jag mådde så bra som jag gjorde igår, så avslappnad. Ett lugn och harmoni tog över min kropp. Jag behövde igår ♥
Idag har jag degat exakt hela dagen i soffan, flyttat över saker till min nya älskling och förberett skrotningen av min gamla dator. Jag är fylld med energi idag och ska snart hoppa in i duschen för att börja göra mig iordning för en kväll i dimmans tecken med fina vänner.
I wish so bad that everyday could be like this, feel like this. It shouldn't be that hard!
Tröttheten börjar ta ut sin rätt på mig och kroppen nu. Jag måste lida av insomnia. Jag har legat vaken i exakt en vecka nu utan en minuts sömn. När jag liksom får någonting i huvudet kan jag inte sluta tänka, det etsar sig fast och gör att jag bara vrider och skruvar på mig. Ikväll vet jag att jag kommer kunna somna fint med tryggheten nära mig. Det är den bästa känslan i världen!
I'm fine in the fire, I feed on the friction
I'm right where I should be, don't try and fix me.
Jag filosoferar lite över livet... Ibland tappar man kompassen på livets hav, man faller överbord och får trampa vatten tills benen nästan domnar. Och man tänker att nu, nu orkar jag faktiskt inte mer. Men så plötsligt får man ny kraft och hittar en väg tillbaka. Man är lite omtöcknad men känner ändå lugn över att stormarna avtog. Så man tar tio djupa andetag och styr vidare, med ny blick, ny energi och med ännu en visdom i bagaget.
Jag klev nyss upp ur sängen och känner mig sådär oerhört glad & tacksam för allt. Och sådär härligt stark i mig själv idag.. Eller vänta, hur var det nu igen? Not really. Vill dra täcket över huvudet bara. Get you shit together S...!
Efter att ha hjälpt syster med design till sin blogg här på blogg.se kom jag på att jag faktiskt saknade det och inte trivs på devote. Så nu är jag tillbaka här igen. Det kommer ploppa upp lite gamla inlägg eftersom jag håller på att kopiera över vissa av inläggen, mest för min egen skull för att kunna ha allt samlat och kunna se tillbaka. men fortsätter en annan dag. nu är det fortsättning på HP myset i soffan :)
Saknar att ha alla samlade tillsammans, var alldeles för längesen. Finaste ni ♥
You're holding in your hands two halves of my heart
Jag kom aldrig iväg idag. Klumpen i magen hindrade mig från att röra mig ut från lägenheten och åka till jobbet. Bäddat ner mig i soffan, tända ljus och ska ha harry potter maraton istället.
Once upon a time we fell apart You're holding in your hands two halves of my heart
Could've been a princess, you'd be a king Could had a castle, and wore a ring But no, you let me go And stole my star!
Just nu är det alldeles för mycket runt omkring. Varenda del i mitt liv innefattar: Cancer & saknad. Ordet cancer klarar jag knappt av att höra längre. Och det är alldeles för många jag saknar. Speciellt en, som jag alltid saknar lika mycket, sådär mycket att det gör ont i hela kroppen. Jag vill inte sakna längre.
Just nu är mitt liv fyllt av negativa energier. Jobbet går inte alls som jag vill. Människor försvinner. Relationer spricker till höger & vänster utan att jag förstår varför. Jag dras in i konflikter & draman som jag för det första inte har något att göra med & som jag inte vill vara en del av. Jag bara väntar på att något bättre ska komma just nu. Jag har tagit en timeout, ett break ifrån mig själv.
Jag vaknade upp med världens känsla av obehag kombinerat med tomhet. Måndagsdepression? Jag är egentligen riktigt trött på allihopa, jag skulle bara vilja åka bort. Göra något nytt, det är så mycket jag vill, sin inte går att göra. Jag har krånglat till det för mig på de flesta sätten.
I Can't Believe I Didn't Fall Right Down On My Face.
Hela jag är vänd upp och ner skulle man kunna säga. Exakt hela jag är ett enda stort frågetecken right now. Jag förstår verkligen inte vad som hände, varför det hände, hur det kunde hända. Jag förstår inte hur allt kunde vända så otroligt fort, från okey till not okey at all.
Jag ska iaf göra ett försök ikväll att försöka bota den här obehagliga känslan & fruktansvärda ångesten som liksom snirkar sig in i varenda cell i min kropp. Jag vet inte vad jag ska göra, om jag vill spy eller bara lägga mig ner och dö istället, jag vet inte riktigt vad som skulle kännas bäst? Äh. På med kläder, på med smink och på med ett leende. Det jag är mest rädd över är att söndagsångesten ska komma med full kraft imorgon om jag skjuter upp problemen tills dess. Time will tell!
Coming Down The World Turned Over, And Angels Fall Without You There.
Jag är fast i situationen, det är inte vad du vill eller vad jag vill. Samtidigt som jag tror enda sättet att lösa det på känns ännu längre bort, det är fel, det går bara inte. Det skulle göra det här bättre men allting annat mycket värre. Nej, då är jag hellre fast här.
Jag antar att jag vissa dagar saknar mig själv. Det har hänt så otroligt mycket sista halvåret som har dragit all energi ur mig, på både gott & ont men tyvärr mestadels ont. Jag känner att jag någonstans mitt i alltihop, nånstans på vägen tappade jag bort mig själv. Jag vill slippa ligga vaken hela nätterna och grubbla på saker, jag vill slippa vara less. Men framför allt vill jag slippa den här obehagliga känslan som tagit över min kropp som får mig att vilja krypa under marken och aldrig nånsin dyka upp igen.
In Order To Have A Good Day, You Have To Go Through A Lot Of Bad Days.
Idag är en SÅN där dag. Ni vet, en sån där jävla dag. Man måste få ha såna för att framöver kunna uppskatta dom bra. Idag är annorlunda, jag förstår inte alls riktigt vad det är med mig. Allt känns bara konstigt, kind of. Jag vet inte vad jag vill & vad jag inte vill, ingenting känns längre självklart & det känns som exakt allting runt omkring mig hänger på små sköra trådar. Jag känner mig otroligt vilsen i exakt allting just nu, och det gör mig frustrerad. Jag tror att det bara är mitt huvud som spelar mig ett spratt och rört upp gamla saker som jag trodde jag var förbi.
A Rose Looks Grey At Midnight, But The Flame Is Just Asleep.
Och med dig då.. JA, med dig då. Jag vet inte alls längre, the whole situation has got way too far, out of our hands. Vad fan ska jag ta mig till med dig egentligen, för jag vet verkligen inte. Jag vet inte vad jag vill och vad jag inte vill. Jag vet inte vad jag kan och vad jag inte kan. Jag vet inte vad jag orkar och vad jag inte orkar. Jag kan inte alls bestämma mig för nånting. Är det bra eller är det riktigt dåligt. Blir jag glad eller är jag ledsen. Är jag nere på minus skalan eller är jag uppe på plus igen? Jag vet en enda sak - it has to stop, one way or another.
Ni vet när det är nånting som fattas, när det är något som inte stämmer, som liksom varje sekund varje dygn ligger och gnager i en och man drömmer om att allt blir bra. Det är ren tortyr. Jag drömde, om vad behåller jag för mig själv, det jag kan säga är att jag drömde att hela situationen blev som jag ville & bara löste sig. Jag vaknade och ångesten jag la mig med kvällen innan hade växt sig skapligt mycket starkare. Snacka om att starta dagen upp och ner & i kaos.
Jag mår fruktansvärt illa, jag känner mig helt yr. Jag har en sån obeskrivligt vidrig känsla som tar över kroppen, den är riktigt elakartad och jag har försökt allt för att få bort den. Det går inte! Det som stör mig mest är att jag vet exakt vad som framkallar känslan & får sen så stark men det finns överhuvudtaget ingenting jag kan göra åt det.
Every New Beginning Comes From Some Other Beginning's End..
...Om man inte vill ha någon ny början då utan hellre vill ha den gamla början? Då mina vänner, då är man som mig, fast.. Fast i ett neverland.
Jag tror jag skulle behöva lite distraktion just nu. Kanske skulle det hjälpa för att skaffa mig någon sorts hälsosam balans? För att liksom komma till rätta med saker och ting? För just nu är jag fast, men jag vet ändå inte riktigt i vad. Jag är fast med samma gamla känslor som jag känner igen så väl, och det är ohälsosamt för mig! Jag behöver distraheras, men då dyker det ju upp nya frågor. Med vad? För jag ser inte riktigt vad som skulle kunna lyckas ta bort all fokus från det där andra. Any ideas?
Åkte hem från jobbet igår, febern & huvudvärken gjorde hela mig yr. Bäddade ner mig i soffan med Sons of Anarchy innan T kom hit och lagade ihop en god middag och pysslade om mig som den prinsessan jag brukade vara. Somnade i tid, vaknade idag 13 timmar senare (snacka om trött tjej!) men lite piggare. Imorgon vill & ska jag försöka mig på lite jobb. För jag är rastlös och uttråkad samtidigt som jag inte orkar resa mig från soffan. Det är alltså sjukhem är för fullt. Fast om jag ska vara helt ärlig tror jag inte riktigt det är en influensa eller förkylning. Det känns mer som en protest från kroppen. Som månader av icke existerande matvanor & sömn. Som kroppen säger: Steph, get your shit together.. Det har den rätt i!
