Hejhej! Tänkte bara kika in lite snabbt och berätta hur fantastiskt allt är. Jag är så harmonisk, sprudlande lycklig och glad över att ha min bästa vän här vid min sida i det vackraste Thailand.

Det är så otroligt fint, miljön tar andan ur mig ärligt talat. Jag älskar tempot, harmon, lugnet, vänligheten och människorna här. Både alla söta thailändare och härliga backpackers som lever livet.

Hit ska jag tillbaka, och då ska jag vara här längre. Vi har hittills hunnit med på våra tre dagar: Ett besök på den otroliga ön Hong Island, fantastiska Railey beach och idag kom vi till paradiset Phi Phi Islands där vi stannar några dagar innan vi drar vidare.

Att backpacka runt såhär, följa känslor och lusten, inget planerande och inga måsten passade mig perfekt. Ta hand om er där hemma ❤

Jag hittade passet till slut, thank you lord! Jag är i stort sett färdigpackad nu också. Träningskläderna är med :D Får lite ångest över att min STORA backpacker ryggsäck på 70 liter är totalt full...

Nu ska jag andas ut lite efter min sista middag här hemma :p fixa offlinelistor osv & invänta att hjärtat ska sluta jobba så jag får krama honom hejdå ;(

Det gör ont i hjärtat bara jag tänker på det, men det här behöver både han och framför allt jag.

Få sortera mina tankar & känslor, samla energi, lägga mitt tunga & svarta bakom mig för att kunna komma framåt och få lite nya tänkesätt & perspektiv på saker.

Jag är så förväntansfull att jag spricker. Att ha nånting fantastiskt framför sig som inte är så förutsägbart. Vi har ju tex inte något hotell eller vet vart vi vill, det låter vi känslorna styra väl på plats.

Var dit med ett gäng härliga igår. Oerhört blandad musik men alla var fantastiska på sitt eget sätt och vis. Det var många jag aldrig skulle fått för mig att lyssna på men som fångade mig, fascinerade mig. Vilka talanger vi har här i Gävle alltså! :D Nya intryck och ny bra musik fick jag med mig. Extra roligt att min föredetta klasskompis Tjonken vann pris med sitt 026 Hardcore som bästa musik arrangör.

Idag bär det av. Jag är så stressad. Har inte hunnit packa. Passet är såklart spårlöst borta. Osv!

Shoppat med Elin inför resan, sånt där välbehövligt - solkräm, aftersun osv. Fyndade bikiniöverdelar på H&M för 19:-/st samt ett par blommiga shorts & en orangeröd maxikjol på Gina tricot för 29:-/st. NU ÄR JAG REDO :D

Åh herregud vad jag stressar och flänger runt. När det blir såhär spontant är de mycket som ska fixas. Tur att jag har hela dagen imorgon och söndag innan vi drar på kvällen. Nu ger jag upp för idag och kryper ner i Johans famn istället.

;)

Snart sommar, åh jag längtar! Vi ska ha så roligt alla tjejer :D

Även om jag längtar ihjäl mig efter värme, bara ben & klänningar nu så är inte en vinterdag mindre fantastiskt vacker för de. Tar nästan andan ur mig hur fint det är ute idag ❤

Fyra ynka dagar kvar, förstår ni - FYRA!!! Varav endast två är fyllda med jobb :D Nu är allt betalt och klart & jag är lyckligare än på länge ❤

Nu kan jag säga det - JAG ÅKER. Jag får ledigt. Bäst av allt är att bästa vän följer med. Jag är så lycklig just nu!!!

Som sagt, var omöjligt att somna. Låg vaken förväntansfull och pirrig. Gjorde iordning en todo i mitt huvud för allt som lär fixas på så lite tid. Så idag kommer det vara en galet trött Steph på jobbet.. Men vad gör de?! :D

Mumsar i mig lite kvällsfika framför Once upon a time innan bästa kommer hem från repet med bandet. Jag fryser så jag skakar så lite kramar kommer inte sitta fel! Imorgon får jag besked om ledighet och jag är så pirrig nu så jag kommer aldrig kunna somna :p Håll tummarna! :)

Åh, ÄLSKAR DEN!

Fick hem ett paket med lite nytt från H&M. Hur fin kommer inte klänningen vara när man är lite brun i Thai? :D Beställde den även i svart då dom kostar ynka 99:- och bara älskar öppningen i ryggen :)

Jag har fått kommentarer och sms om att jag ska vara rädd om mig, att folk blir orolig över att jag ska åka ensam till andra sidan jorden. Självklart är jag också jättenervös men jag känner mig ändå säker på min sak, på att det här är något jag behöver & måste klara av och göra. Just nu håller min allra käraste & finaste vän på och kollar upp ledighet från jobbet och inget skulle göra mig gladare än att ha henne vid min sida, hon är min inspiration, min styrka ❤ Men oavsett om det går eller inte, så måste jag göra det. Med henne eller utan henne, så är det bara. Jag har resfeber!

Jag måste övervinna mina demoner och mina rädslor. Det här är för tillfället det enda sättet jag kommer på som får det att fungera just nu. Hur impulsivt, konstigt och galet det än är.

Som texten säger: Confront your fears, list Them and get To know Them. Och det är vad jag gör med den här resan, framför allt om det blir så att jag åker själv. Jag måste ta itu med mina demoner, konfrontera mina rädslor och sen med hjälp av resan lägga dom bakom mig och få en ny start med nytt perspektiv.

Sådär. Nu har jag hittat en resa. Jag ska bo i en liten bungalow i Thailand på stranden i 2 veckor om allt går som det ska. Ledighetsansökan sen är jag redo :D Isåfall åker jag redan på lördag :) Jag behöver det här även om jag är livrädd.

Jag behöver förändring inser jag, på gott och ont. Jag fick modet av Katja att göra någonting galet. Jag behöver distans, komma bort, slappa i solen & jag behöver göra det på egen hand, ENSAM. Sitter i skrivande stund och tokletar resor. Just nu lutar det åt Mexico, Thailand, Boa Vista, Kenya & Dominikanska.

Han känner mig. Han vet att allt inte är bra fast jag säger att jag är okej. Han vet att jag legat här utan att resa på mig fast jag aldrig skulle erkänna det och skickar ett sms att han köper med Max hem till mig.

Bjuder på en äldre bild från ganska exakt ett år sen. Jag var inte lycklig, men lyckligare. Mestadels tack vare människor jag nyligen fått i mitt liv som pushade mig men som visade sig bli det som drog mig längre ner än nånsin innan. Isn't that ironic, don't you think?

Idag har varit en sån där dag ni vet.. Jag har lyckats tygla ångesten med spåren efter gårdagen ligger kvar och sög liksom kraften ur mig. Flyttade mig från sängen till soffan och där blev jag kvar i något slags vakuum. Har inte duschat, inte dragit en borste genom ruffset, inte orkat äta eller dricka ett glas vatten. Har sträckläst bok nr 2 i min favoritserie och slumrat om vartannat. Apati är känslan idag. Men ibland får man göra så även om jag vet att jag borde tvingat mig upp att göra nånting, vadsomhelst. Imorgon är åtminstone bästa ledig och jag tror han kan tvinga upp mig att göra nånting då.

En butik blev nyligen utsatt för inbrott, en så kallad smash-and-grab och jag bara älskar humorn i hur dom driver med de :)

När jag går ner mig i mina mörka faser blir jag väldigt självdestruktiv. Som tur är har jag J som är otroligt jordnära, varm, lugn och trygg. Som försöker så gott han kan att plocka ihop alla bitar som jag kastar omkring mig och förstör. Jag är antingen extremt hög på livet och Har energi, glädje och vilja utan stopp. För att sen komma ner i helvetet, helt tvärtom. Antingen högt uppe på toppen eller så djupt man kan komma. Psykologen pratade om manodepressiv. Och det här är något jag vill ta itu med, vill utreda.

Och jag inser att det här är en extremt personlig blogg där jag blottar mitt inre och mina demoner. Men det är ett sätt för mig att bearbeta & leva med panikångest. Det är också ett sätt att försöka få nära & kära som läser att ha lite förståelse för mig, hur jag fungerar & varför jag ibland beter mig som jag gör. Det finns många i världen som har det värre. Men det här är fortfarande mina demoner, min sanning. Det här är någonting jag måste leva med varje vecka, varje dag och varje sekund.

Idag har varit en tung dag på alla sätt och vis. Ångesten släppte liksom aldrig taget om mig. Ett tag där blev jag rädd på riktigt. Jag gick omkring på jobbet, helt plötsligt fick jag en extrem attack av yrsel, det kändes som hela världen snurrade till under mina ben, det svartnade för ögonen och jag vinglade till. Nära en svimning där alltså. Och vilken skrämmande känsla! När det värsta försvann höll Jag i hyllkanten och såg allting suddigt. Idag har jag inte gjort någon nytta. Spenderat mestadels av tiden sittande på en stol på kontoret och försökt vända världen rätt igen. En stund där kunde jag inte hejda tårarna och det var i det ögonblicket jag kom på hur mycket jag saknar min chef, hon som alltid kunde krama om en, säga några väl valda ord och få en på rätt spår igen. Jag ska vara ärligt, det är jäkligt tufft på jobbet utan henne! Yrseln har fortfarande inte lagt sig, jag ligger nerbäddad sen ett bra tag tillbaka och bara försöker andas lugnt och stilla.

Alltid när jag är trött är panikångesten extra svår att hantera & kontrollera. Jag antar att det var det som hände igår. Andningen började göra ont & hjärtat började banka snabbt och hårt i bröstet. Att det var fruktansvärt varmt och trångt inne på allstar gjorde inte saken lättare. Så jag lyssnade på mig själv innan det gick för långt och åkte hem. En ros till den fantastiska taxichauffören som insåg att något var fel och bjöd mig på gratis resa hem.

Men överlag hade jag en fantastisk kväll innan vi gick ut :)

Tacos med brudarna och corona. Sa jag hur överpepp jag är!!!? :D

Dags för vin - Ä N T L I G E N (!!) - med härliga brudar. Ha en fin lördag vänner & ovänner. Puss!

Börjar dagen med ett citat från min topp 3 favoritfilmer ❤

❤

Med min kusin Maja. Hon är så vacker så det finns inte! Jag saknar att ha henne här i gävle, att ha henne nära. En gomiddag och massa prat på Mocca :) ❤

För första gången på månader. Lär lugna mig och invänta morgondagen som inte blir annat än kanon!

Första dagen på jobbet på en hel vecka. Känner mig fortfarande inte helt kry, huvudet värker, näsan rinner och kroppen är otroligt seg. Men blir inte frisk av att ligga nerbäddad längre heller. Några timmar kvar innan jag åker hem och gör en tidig kväll så jag orkar jobba hela helgen.

Imorgon blir det även en utgång med bästa Jessika. Var längesen jag var ut nu så jag är otroligt taggad även om det blir lugnt med tanke på alla fel på min kropp.

Jag tror min kropp är så sliten och säger ifrån som den gör pga min vårdslöshet mot den tidigare genom mina år. För första gången i hela mitt liv är JAG & MIN kropp det enda jag bryr mig om just nu, för jag orkar inte må dåligt & gå på tomgång hur länge som helst. I år är det mitt enda fokus och allting annat får jag lägga åt sidan. Jag vet att det lönar sig i slutändan och att jag kommer tacka mig själv.

Just nu saknar jag mitt röda hår så jag håller på och spricker!! Vad tycker ni, rött eller brunt?

Har i månader velat fram och tillbaka över Rum moto boot. Men det har känts sådär att beställa från USA med både dyr frakt & tull för ett par svindyra skor som kanske inte ens sitter skönt och bra? Hittade ett par hyffsat liknande kopior på Bubblertom men det är ju inte samma ;( Kanske får duga i slutändan ändå?

Beställt hem dessa två till i sommar. En i vitt & en svart ❤

JAG ÄLSKAR DOM. Så jävla sköna & snygga. Först i sommar - bruna ben, en virkad klänning och dessa. Kärlek i en sko ❤

Från Scorett.

Alla som känner mig vet att jag älskar nitar. Och jag är totalt kär i mina nya skor jag hämtade ut idag :)

Jag och min trogna vapendragare cocillana håller ihop. Imorgon vill och hoppas jag att jag kan försöka mig på att jobba igen. Är skapligt rastlös efter att vara inne på dag 6 som sjukling & nerbäddad. Min ekonomi behöver att jag blir frisk också för herregud va jag har tröstshoppat i brist på annat!

❤

Jag kan inte fatta de, jag är så taggad! Idag bokade vi och betalade. Exakt 5 månader kvar! :D Summerburst 2013 med bästa tjejerna ❤

"Jag vet att det är supertabu och hysch hysch om att vara öppen med sitt mentala mående, och har man en diagnos i det området så blir man stämplad och säkerligen undviken i många fall. Kan tänka mig att man många unga människor mår väldigt dåligt bara över det faktumet att dom mår dåligt. Eller inte bara unga förresten, det är väl aldrig kul att känna att det är nåt “fel” på en, och att man måste hämma sig själv för att bli accepterad." -Anna Hibbs

Det är så otroligt sant det hon skriver. De flesta gångerna vänder människor en ryggen när något om ångest och liknande tas upp, titta bara vad mina "vänner" gjorde mot mig när jag behövde dom som mest. Ett klockrent exempel! Det är dessutom oftast inte själva ångesten som är det värsta, utan just stressen över att inte märka någon förändring åt det bättre hållet, att känna att det är något fel på en själv.

Läste igenom ett gammalt inlägg och det stämmer till stor del fortfarande..

"Så "lustigt" hur allt blev. Hur allt blev kaos, upp & ner, in & ut, fel, misslyckat & infekterat.

Om jag ser mitt 2011 som en film så kan jag säga såhär; Det blev en galen & oväntad twist på slutet. Det här året har vissa varit viktiga människor i början, andra dök upp plötsligt för att sedan försvinna, vissa spelade spel som jag inte riktigt förstod.

Jag har fallit och jag har rest mig upp igen. Och fallit igen. Det har gått som en extrem berg & dalbana - upp, upp, upp, ner, sen ännu mer ner, sen upp och sedan tillbaka ner igen väldigt snabbt.

Många personer i min närhet fick ett helt annat värde för mig, jag fick ett annat värde och min verklighet blev så verklig att jag kan ta i den. Många människor har tagit mig med storm, liksom virvlat runt mig, hållt mitt intresse, lyssnat. Vissa finns kvar andra slog till mig med knyten näve när jag minst anat det. Vissa försvann & vissa kom tillbaka. Sen har vi vissa som har dykt upp och helt enkelt förändrat mig, förändrat mitt sätt att se på livet, for good and bad. Vissa har förvånat mig andra har gjort mig besviken. Vissa har älskat mig så intensivt och gett mig mer än jag någonsin tidigare fått, vissa - tvärtom.

Jag önskar att jag kunde säga: Att på slutet i min film, när allt var som hetsigast & stormigast så kom lugnet. Så är det inte, iaf inte än. Men när?"

Såg denna idag och den är ju fantastisk på alla sätt och vis <3

Mådde hyffsat tidigaresdn slog förkylningen omkull mig med full kraft igen. Hejhej fortsatt sängläge! Kroppen bara skriker efter att slita ut sig på gymmet ;(

Gjorde hemmagjord glass också. Den som sa att glass var onyttigt hade fel. Kesella, lite bär & en stavmixer - in i frysen - färdigt! Fräschare och godare än den söta färdiga glassen man köper.

Är sugen på att beställa ett namnhalsband likt detta nedan. Men till frågan: Är Stephanie för långt tror ni? Blir Steph snyggare?

;D

Väska från Scorett & kängor från Din sko. Posten skynda!

Åh. Som jag letat efter dessa. Tack Nelly!

So far! In flames måste ju ses med tanke på att jag tyvärr missade dom förra våren då jag åkte till Turkiet.

Det är något speciellt med festivaler. Öl, härliga människor, sommar, bara ben, jeansshorts, converse & musik.

Cocillanasnurr i huvudet. Matt och utan energi. Men samtidigt rastlös. Strålande väder ute, önskar jag kunde tagit en långpromenad och dragit in den kalla luften i lungorna.

Ligger och dricker te, tittar på Twin Peaks & önskar att jag också kunde vara musikalisk och spela musik. Jag har åtminstone turen som får lyssna på J som är en musikalisk Gud!

Jag börjar få panik över att jag fortfarande är sliten åt olika håll, att inte veta vad jag vill. Äventyr? Trygghet? Jag vet inte..

Jag borde ha lyssnat på förkylningen som låg i kroppen i veckan och tvingat mig själv till sängläge. Istället har jag gjort av med energi ute i kylan jag inte hade. Igår stan med Katja, idag klipp & färg hos frissan samt lite ströande på Köpis. Nu sa kroppen ifrån och jag är officiellt riktigt toksjuk. Blir hemma från jobbet imorgon också, damn it! Syster försökte bota mig med hennes hemmagjorda ingefärste & citron och honung :) Snart kommer åtminstone finaste hem från Eskön och pysslar om mig. Blir fortsätta vårt Californication maraton och döva smärtan i min hals med glass.

Jag har blivit något av en expert på att nosa till mig fynd. Favoritparfym på REA för ynka 199:-, myströja från Gina 149:-, Hår produkter för 119:-/st & tröja från H&M 99:-.. KAP

Of being sick and tired. Har fått nån lustig hat-kärlek till whisky. Dags att bota halsen med lite gotta ;)

Gina tricot & hm :)

Hade en mysig eftermiddag med Katja. Är fortfarande proppmätt efter salladen på Waynes men sitter och dricker lite smoothie för att få i mig vitaminer så jag blir piggare. Det bara spritter i kroppen - JAG VILL TRÄNA slut på mig själv. Fick med mig lite smått & gott hem iaf :)

Dags att sluta ligga här och tycka synd om mig själv. Är så vinsugen, så möter upp Katja på stan för en sväng på bolaget, en sen lunch och leta efter lite nya träningskläder :)

Ledig helg. Förkylningen vägrar släppa taget om kroppen. Gjorde iordning dunder frukost till oss innan bästa åkte iväg till jobbet. Cappuccino, nybakat bröd, färskpressad juice & smoothie. Bäddat ner mig under en filt framför Dishonored på Xboxet! :D

Det är långa dagar. Upp 07.30, ta bussen 09.00, jobba till 20.00, gym efter de, hem, äta, sova. Samtidigt som jag är både psykiskt och fysiskt slut och har varit ett bra tag har jag en gnista i kroppen, ett mål, en vilja.

Godmorgon! Avnjuter en härlig frukost i lugn och ro med bästa innan vi åker iväg och jobbar en lååååång dag :)

Hjärtat är och repar med bandet, men snart kommer han äntligen hem!

Jag har varvat ner, andats och bara slappat. Slötittat på Weeds, fortsatt på boken Evermore, målat naglarna & ätit kvällsmiddag bestående av berocca, havregrynsgröt och hårdbröd - MUUMS.

Köpte gymkort idag också! Nu jäklar!

Fyndade pyjamas på Gina tricot idag, 29:-/delen! Resten var tyvärr inte på REA men fick följa med ändå :)

Jag har fått nån dille på smycken sista tiden. Armbanden & skärpet hittade jag på Gina tricot idag :)

Nytt! :)

Jag hade en konstig känsla i kroppen hela dagen igår, egentligen sen några dagar tillbaka. Försökte trycka bort den genom att göra ett mumsigt mellanmål och lägga mig och läsa en stund för att få tankarna på annat håll.

Det var längesen jag kände det den där svidande känslan i magen på det här sättet eller den där tryckande & bultande ångesten i bröstet. Jag låg och läste och helt plötsligt insåg jag att jag inte kom ihåg vad jag nyligen läst ens, att tysta tårar rann nerför kinderna. Jag förstod ingenting. Inte hur länge dom runnit, inte hur, när, varför och allt det där. Jag vet bara att jag känner igen dom små ledtrådarna, dom små spåren av vad som är på väg. Och jag förstår inte. Som tur var så kom hjärtat hem från jobbet och då i samma sekund han kramade om mig försvann allt det svarta.

När jag ändå var på stan passade jag på att smita in på Indiska och handla upp mitt presentkort. Fina skålar fick följa med samt två jättekuddarsom var på REA! :)

Hämtade ut trasiga berlocker som varit på lagning och fick med mig en ny hem, fina Eiffeltornet :) Den får symbolisera känslorna i mig just nu, My wanderlust.

Jag står inför ett stort vägskäl i mitt liv, det är som en orkan dragit fram inuti mig & lämnat totalt kaos och förvirrelse efter sig. För jag vet just nu ingenting om nånting. Jag har tre olika viljor i mig som skriker & sliter i mig åt skilda håll och jag vet inte vilket håll jag ska gå åt.

En vilja säger stanna, kämpa för HAN och för ditt jobb som du älskar. Men jag har i HELA mitt liv anpassat mig efter andra, när ska JAG komma först? Och om/när allt faller i bitar, kommer jag nånsin förlåta mig själv för att jag inte tog mig själv i första hand?

Den andra viljan säger sök MM i Borlänge, ta chansen att avancera upp och prova en ny stad. Men tänk om jag inte trivs lika bra? För just nu fullkomligt älskar jag mitt jobb och min "familj" på MM.

Den sista viljan är mer extrem. Den vill ta mig bort, långt bort & få mig att lämna exakt allt bakom mig. Surfa på stränderna i Australien, strosa på gatorna i London eller sitta på min pyttelilla balkong i min slitna lägenhet i Paris och dricka rödtjut och charmeras av det vackra franska språket.

Det är tre olika viljor. Det är inuti mig som ett rum fullt av högljudda människor som skriker och försöker överösta varandra. Jag har tappat min väg, jag kan inte gå tillbaka, jag kan bara börja om på en ny. Men jag vet inte vad som är rätt. Jag försöker skilja viljorna i sorlet från alla tankar & känslor.

Ikväll fick jag det finaste sms:et jag någonsin fått av någon i hela mitt liv. Jag blev så rörd att jag inte kunde hindra tårarna. Världen är full av idioti, men då och då dyker det upp små glimrande guldkorn! Tack fina Anja, för ditt vackra hjärta ❤

Regina Spector går på högvarv just nu.. "You spend half of your life trying to fall behind. You're using your headphones to drown out your mind. It was so easy and the words so sweet. You can't remember; you try to move your feet"

Att slita upp sig, ta mod och berätta sanningen. Besvikelsen som infinner sig när man får ett svar man inte vill ha trots att det var vad man förväntade sig är obeskrivlig. Men åtminstone så vet jag och det är definitivt bättre än att inte veta alls. Dessutom vet man aldrig vad som händer, allt kan ryckas bort på en sekund, vad det än gäller. Passa på att säga det du tänker på innan det är försent!

"It's like forgetting the words to your favorite song. You can't believe it; you were always singing along. It was so easy and the words so sweet. You can't remember; you try to feel the beat."

Någon som är intresserad? Kollar ni prisjakt ligger billigaste på 2160:-, på jobbet tar vi 1790:-.. Ny, ouppackad, oanvänd - 800:- :)

Jag unnar mig ikväll. Sen är det sockerstopp och stenhårt gympass imorgon. 1:a februari kickstartar jag med fitnessfighten. Klarade jag mitt mål i december klarar jag definitivt det nu när det gäller kroppen också.

Jag har haft en fantastisk helg. Fredagens barhäng var awesomeoch gårdagskvällen en av dom finare. Tog en härlig långpromenad vid 21. Fotade stan och människor. J tog den härligaste bilden på mig utanför ticket där jag drömde mig bort för ett ögonblick. Följt av Californication maraton, trocadero, värme, kärlek och miljarder kramar.

Jag är sådär vidrigt bakis idag. Längtar bara hem till varma sängen och världens bästa famn!

Har haft fördomar och har aldrig satt min fot där tidigare. Men efter en powernap igår bestämde jag mig att följa med Johan dit och lyssna när hans kompisar uppträdde. Sjukt duktiga! Det var skönt med en pub som omväxling, och fruktansvärt gott med öl, blev några för mycket. Upp & iväg till jobbet, puh!

Somnade inte förrän två. Drömde mardrömmar & vaknade hela tiden. Vid 05:00 gav jag upp att försöka och tog mig en lång PW i mörkret & kylan. Så idag är jag trött, MILT SAGT. Får se om jag orkar gå ut med Johan ikväll eller om vi blir hemma istället.

2012..
När man tittar tillbaka på året som gått så känns allt så diffust, som att man inte har hunnit med någonting alls. 2012 är helt ärligt som en enda stor dimma, ett stort vakuum. Med glimtar av diverse känslor, stunder, ögonblick och minnen.

366 dagar har alltså sniglat och även svischat sig förbi framför mina ögon, dom har gått i vågor, precis som med allt annat i det här som kallas livet.

Jag har druckit för mycket vin, solat & bränt mig i Turkiet (X2), sugit åt mig sommarens första och även sista suckar, jobbat rumpan av mig, mött nya människor, förlorat gamla, varit full, varit bakis, skrattat, gråtit, pratat, lyssnat, dansat rumpan av mig, sjungit mig hes, tränat, funderat över hur många lösa trådar man kan hålla ihop samtidigt, funderat över hur mycket en människa orkar bära (utan att gå av), skalat av gammalt som skavt och börjat om, fallit, rest mig, slutat röka, börjat röka, haft ett år som öppnat många nya perspektiv på både människor och känslor, fotograferat, målat, sytt, älskat, hatat, ätit för många pannkakor framför Sons of Anarchy, Njutit av en sommarkväll till tonen av Winnerbäck, fått tragiska besked, fått bra besked.

Som ni förstår har det hänt en del. Som det ska i ett mänskligt liv så att säga. Båda stora och små händelser som har format mig, slipat mig, lärt mig och lämnat spår efter sig.

Jag var trött & nött efter ett jobbigt 2011 och det visade sig bara vara början, för 2012 höll på att slita isär mig. 2012 var en ny hård start. Jag har försökt anpassa mig och försökt få fotfäste i en upp-och-ner-värld. Men det har också öppnat många nya dörrar, nya perspektiv och värderingar. Men jag har gett mig fan på att försöka med den sista energin jag har att ta mig upp från det svarta gyttjiga hålet han & dom jag kallade vänner slängde ner mig i, bröt isär mig bit för bit med sina lögner. Jag har gett mig fan på att 2013 ska vara MITT ÅR, min chans att läka och hitta tillbaka till min väg..

Det får igång mitt cravings för saker ännu mer.. Men jag förtjänar lite pepp & att unna mig faktiskt. Igår fick det behovet ta över efter jobbet.

Förutom att lägga allt det svarta & jobbiga bakom mig och försöka hitta en väg att må bra samt att glömma & förlåta och försöka vara en bättre människa än dom som raserade hela mitt liv var träningen mitt löfte. Jag var sådär överpepp så det bara spratt i kroppen. Bestämde mig för att gymma efter jobbet ikväll och innan imorgon. Skulle dubbelkolla öppetiderna och möts av ett konkursmeddelande. Skittrist! Tur att mitt kort går ut om typ två veckor. Så nu blir det att leta efter ett nytt gym där jag trivs :/

Bjöd hjärtat på hemmagjord pizza igår :) Vardagslyx för att orka med långa dagar på jobbet. Små små saker som gör underverk!

Slutade tidigt idag och behövde lite måbra tid.. Det blev tv-spel.. Men spelet rekommenderas inte, fruktansvärt dåligt. Grym historia men katastrofal grafik..

Fick så fina julklappar av mina vackra släktingar ❤

Fick världens finaste muggar i julklapp. Samt ännu ett kosta boda chateau glas till min samling :)

Världens finaste överkast i julklapp av Mamma & Pappa ❤

Jag vet inte vart vi är på väg, men jag vet att det är åt rätt håll. För första gången på snart två år känner jag knappt av panikångesten längre, inte ens dom få stunder jag spenderar ensam. Det beror ju på ingen annan än HAN som alla vet vid det här laget. Jag går omkring i något slags vakuum och bara är sådär rosa-moln-lycklig. Jag var rädd där ett tag att jag aldrig skulle känna nåt igen, att jag för alltid skulle gå omkring och bara känna mig tom & likgiltig.

"När allting går emot, ska jag hålla kvar. När världen faller ner, är det du och jag, det är du och jag! Ja, jag lovar & svär, jag svär"

En lång sovmorgon. Kramar & skratt i sängen. Mys under täcket i soffan framför film. Nu en lång PW i det härliga vädret. En lång dusch. Göra sig iordning och åka ut till Eskön för middag med Johans familj (och ja, jag är lite pirrig i magen, första gången och allt! :p).

Jag välkomnar 2013 med öppna armar och ett öppet sinne för vad som än sker.

Jag var haft världens bästa nyår. Att få krama om och kyssa hjärtat slog exakt allt. Nu har vi kommit hem och myst ner oss framför Polarexpressen. Det här är lycka ❤