Långa nätter.

Jag önskar nån kunde radera den här dagen. Jag har nog aldrig i mitt liv varit såhär långt ner som idag. Jag skrämmer mig själv och får ingen hejd på tårarna. Livet och universum är en jävlig motståndare och idag känner jag att det inte spelar nån roll längre. Jag är för trasig för att nånting eller nån skulle kunna ta mig upp minsta lilla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback