Så var dagen här då beskedet kom. Både som en chock fast samtidigt inte. Hur som helst gör det förbannat jävla ont. Jag får försöka tänka att han har det bättre nu och att han håller ett vakande öga på mig.

Just nu är det alldeles för mycket sorg och smärta och jag hinner inte med. Jag hinner inte andas, inte smälta och inte bearbeta. Allt avlöser varandra i en fruktansvärd fart. Jag är så full av smärta att det inte får plats mer snart.

Rest in Peace världens bästa. Saknad och älskad ;( ❤