"Jag vet att det är supertabu och hysch hysch om att vara öppen med sitt mentala mående, och har man en diagnos i det området så blir man stämplad och säkerligen undviken i många fall. Kan tänka mig att man många unga människor mår väldigt dåligt bara över det faktumet att dom mår dåligt. Eller inte bara unga förresten, det är väl aldrig kul att känna att det är nåt “fel” på en, och att man måste hämma sig själv för att bli accepterad." -Anna Hibbs

Det är så otroligt sant det hon skriver. De flesta gångerna vänder människor en ryggen när något om ångest och liknande tas upp, titta bara vad mina "vänner" gjorde mot mig när jag behövde dom som mest. Ett klockrent exempel! Det är dessutom oftast inte själva ångesten som är det värsta, utan just stressen över att inte märka någon förändring åt det bättre hållet, att känna att det är något fel på en själv.