Nu är förvirringen borta och det känns bra. Det som känns mindre bra är att det på ett konstigt sätt gör ondare nu än innan, nästan så jag önskar att det hade varit nåt av de jag trodde först. Jahapp liksom, tillbaka till att vara en tomkartong eller vad gör man nu? Står och ser på? Hoppas? Väntar? Jag vet inte alls hur eller vad jag ska göra. Det visar sig väl!

Imorgon ska spendera dagen med bästis mys med Jessica och det behövs så mycket just nu.