Jag åkte hem, jag skulle fixa mig för att gå ut och sådär med Pidis, men jag vet inte vad som hände. Jag kom liksom aldrig dit, kom aldrig iväg. Det kom upp en spärr i huvudet, kroppen bara låste sig. Jag kom alltså ingenstans, så ja, jag blev hemma.

Jag ligger nerbäddad under en filt i soffan med Svea på magen, med ljus tända i hela lägenheten, det är svinkallt eftersom elementen inte fungerar pga vattenskadan. Jag myser framför BBC Life & har en okej kväll samtidigt som jag längtar bort. Men jag tänker på följderna imorgon om jag hade kommit iväg, den extrema & framför allt BRUTALA söndagsångesten som hade ätit upp mig levande mer än annars. Så det är nog lika bra såhär.

Kan ju säga såhär, att grannen har nån jäkla tokfest gör inte mitt läge bättre just nu. Jag orkar inte ligga och höra fulla, dryga människor och en jäkla massa bas. Så jäkla lyhört i det här huset också, galet. Men nu ska inte jag vara sån, jag har haft mina X antal vilda & galna och definitivt högljudda fester här..