Tröttheten börjar ta ut sin rätt på mig och kroppen nu. Jag måste lida av insomnia. Jag har legat vaken i exakt en vecka nu utan en minuts sömn. När jag liksom får någonting i huvudet kan jag inte sluta tänka, det etsar sig fast och gör att jag bara vrider och skruvar på mig. Ikväll vet jag att jag kommer kunna somna fint med tryggheten nära mig. Det är den bästa känslan i världen!