För mig är det sådär fruktansvärt svårt att släppa taget om saker. Speciellt när det för mig krävs otroligt mycket och nästan är omöjligt för mig att omfamna bra saker, låta bra saker hända. Det var det som hände i våras när allt rasade, jag lät inte det bra komma för nära istället fick paniken ta över och knuffa undan det bästa som hänt mig. Rädslan spelar mig ett spratt. That's it.