Igår kväll brast det. Och det fanns ingenstans att ta vägen förutom rakt in i J's famn som kramade om mig och torkade tårarna hela kvällen. Trots tårar som rann lyckades jag somna åtminstone medans han höll på med håret.

Idag är jag obeskrivligt opepp. Huvudet värker, ögonen svider och andningen gör ont. Men får försöka bita ihop ändå!