Idag var första gången på hela helgen jag klev utanför min ytterdörr, klev upp ur liggläge överhuvudtaget, tacomys stod på schemat.

Nu är jag nerbäddad med en bit mörk god choklad och måste försöka få lite efterlängtad sömn, SNÄLLA!

Coldplays ord från låten Fix you går på repeat i mitt huvud:

"When you try your best, but you don't succeed. When you get what you want, but not what you need. When you feel so tired, but you can't sleep - Stuck in reverse.

And the tears come streaming down your face. When you lose something you can't replace. When you love someone, but it goes to waste - Could it be worse?

Lights will guide you home, And ignite your bones - And I will try to fix you"

Och apropå laga nånting, jag börjar bli rädd att jag aldrig kommer gå att klistra ihop. Det är dessutom frustrerande att någon som verkar vara helt fantastisk på alla sätt och vis kommer in i mitt liv i min mest destruktiva period NÅGONSIN. Trots extrema snefyllor, ett fruktansvärt humör, tårar & sorg står han fortfarande kvar och jag fattar inte. Till er som är ute och letar efter nån, man träffar inte personer ute. Man träffar dom på dom mest unexpexted (kom inte på översättningen på svenska :p) ställena. Som här, på gymmet av alla ställen! Synd bara att tidpunkten var och är som den är men jag får faktiskt skärpa till mig och sluta försöka trycka bort exakt allt och alla bra som kommer i min väg. Jag får kanske lägga undan sorgen ett tag. Istället för att försöka lägga all energi på att bearbeta den borde jag kanske lägga energin på att hitta lyckan? Jag vet inte.