Ibland vet ni, är det sådär extra skönt att prata ut, ibland är det tvärtom. Igår var det skönt att ligga i tystnad, få lugnande kramar och bara låta tårarna rinna.

Idag värker huvudet sådär extra mycket och jag vill egentligen inte alls kliva upp. Men jag gör det ändå, för att det är bättre i slutändan.