Det var jobbigt igår. Mycket tårar & mycket känslor. Den jobbigaste begravningen jag varit på men också den vackraste. När min moster ställde sig och sjöng i kyrkan klarade jag inte ens av att titta på henne, jag rös i hela kroppen och tårarna bara rann, så vackert och sorgligt på Samma gång. Mot kvällen behövde vi varandra. Vi behövde umgås, andas ut och framför allt behövde vi kärlek. Vi spelade kubb på ungarnas begäran, vi slängde ihop tacos och bara tog vara på stunden tillsammans.