Man ska inte dricka när man mår såhär dåligt. Jag har dom sista gångerna jag varit ut nu brakat av dom mest extrema fyllorna jag nånsin haft i mitt liv. Allt från totala blackouts till att jag borde ha alkolås på käften. Att han kom in i min mest kaotiska period i mitt liv och fortfarande är kvar efter hur jag betett mig och skämt ut mig är ett under. Jag vet inte om jag undermedvetet beter mig allmänt idiotiskt för att jag vill att folk ska gå ifrån mig för deras eget bästa? People always leave, right!? Då tvingar jag hellre människor att gå ifrån mig istället för att bli lämnad. Kind of. Bakis dravel.

Jag hade åtminstone hyffsat roligt igår trots omständigheterna. Men idag är allt tillbaka till det vanliga igen, tillbaka till tårar och ångest. Moa & Tobbe kom in på jobbet och kramade om mig och fan vilka fina vänner dom är. Jag kan knappt fatta att om lite mer än en vecka så är Moa hemma igen för gott. Det är exakt vad jag behöver just nu, hennes glädje & fantastiska energi.

Det är liksom bara ett hål i mig nu som jag inte vet hur jag ska fylla. Fast alla fina försöker hjälpa mig så kan jag inte låta bli att känna mig ensammast i världen.

Jag måste försöka få kontroll över den uteblivande sömnen och icke existerande hungern. För att gå omkring utan mat i magen och trött för att ångesten håller mig vaken konstant hjälper inte till. Jag lever liksom på ingenting, på falsk energi från energidrycker och cigg. Det mår inte min kropp bra av!