Dance our tears away.
Svea smet ut imorse, gissa om jag blev förbannad. Så när hon kommit ut på balkongen och sitter i trädet så vänder hon sig om och blänger och typ; Haah! Gått och oroat mig hela dagen för sist var hon borta i en vecka och hade fastnat högst upp i en tall. Gissa hur glad jag blev när jag kom hem och hon snällt satt här och vänta. Får vi se om hon har några kattbebisar i magen eftersom hon inte är steriliserad utan äter p-piller (som varit slut i en månad + att hon är i den där drygperioden).
Åh jag sitter här och har en så sjuklig beslutsångest över om jag ska vara hemma eller gå ut ikväll. Kan verkligen inte alls bestämma mig!
Kommentarer
Trackback