Alltså jag blir så trött på folk, var bara tvungen att få ur mig de. Jag blir mörkrädd över hur msn behandlar sin omgivning, vänner som främlingar. Vart fan har omtanke & medmänsklighet tagit vägen? Behandla alltid alla andra som du själv vill bli behandlad, att det ska vara så svårt begriper jag inte.

Haft en "bra" dag för att vara mig. Började med att kötta milen 7 imorse, personligt bästa så de hette duga. Konstigt att kroppen presterar som bäst när den mår som sämst? Mötte upp tjejerna för att ta oss ut till Brämmen. Flera timmars sol, lunch, skratt och prat. Nu är jag hemma och ska återigen inta viloläge vilket behövs.

Sista dagarna har gått helt okej ändå. Men idag, i bilen på vägen hem, värkte bara hjärtat av en fruktansvärd saknad efter babe. Jag vettefan hur allt det här ska bli. In och ut, upp och ner, bak och fram - kaos. Fuck it, i miss you.