Javisst är de väl lite så.. Jag är fortfarande inte bra efter resan och längtar nästan ännu mer tills nästa gång jag får upptäcka världen, en ny plats, ny kultur & nya människor. Min hunger på äventyr blir aldrig fullt mättat och jag inser att det kanske inte är här jag borde leva mitt liv. Det känns för litet, för vanligt, för trångt.

Det är jobbigt att vara vilsen, att inte riktigt veta vilken väg man ska gå. Men det är också skönt att veta vad man inte vill. Självklart känner jag pressen då jag är i den åldern fylld med borden. Men alla människor har sin egen klocka och jag är inte riktigt där än.