Panikångest.

Att lida av panikångest är fruktansvärt. Det sabbar otroligt mycket i mitt liv. Jobb, träning, relationer till vänner & familj osv. Det hindrar mig från att leva helt ut. Jag har ännu inte hittat ett sätt att leva med det utan fortsätter kämpa emot. I månader har jag gråtit mig till sömns, jag har sovit i snitt kanske 1-2 timmar per natt (oftast ingenting). Jag orkar inte ens resa mig och äta eller duscha när det är riktigt illa. Den här resan behövde jag för att få nya krafter. Istället ligger jag här nerbäddad i sängen på rummet, tårarna som rinner, en tickande klump i magen. Samtidigt är jag panikslagen & är mer stressad än vad jag varit på månader och det känns som att en elefant står på mig varje gång jag försöker andas. But hey, åtminstone har jag fått en fin bränna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback