Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller spy.

Såhär har aldrig nånsin någon i min närhet betett sig. Jag blir rädd för hur vuxna människor beter sig. Att leva på sin egen osäkerhet & bekräftelsebehovet som kommer genom alldeles för dålig självkänsla. Jag går rak i ryggen ur det här och vet att jag är the bigger person. Jag förlorade en vän, men inte en vän som i slutändan var något att ha för då beter man sig inte såhär. Tur att det finns äkta vänner som tar hand om en när nåt sånt här vidrigt sker. Jag tänker inte låta den här personen förstöra min semester som jag behöver så mycket för att orka kämpa på ett tag till. Försöker njuta varenda sekund tillsammans med Sandra & Maja, trots att allt ligger och Gnager i mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback