Jag är inte en person som blir sur eller arg. Jag om nån vet att alla kan göra fel, kan göra misstag. Skillnaden är hur personen hanterar det, som en vuxen person måste man kunna känna efter att man gjort fel och stå för det. Och gör dom de har jag inga som helst problem att lösa allting. Jag själv har gjort säkert över en miljon misstag genom mitt liv men jag försöker att alltid ta ansvar över de, att stå för mina fel och be om ursäkt. Det är när respekten inte finns där det för mig blir fel, då orkar jag bara inte. För de betyder det inte att jag tycker illa om personen eller hatar den utan snarare en tomhet och känsla av att jag inte får ut det man borde få ut av någon i ens liv. Jag vet inte, stressen just nu tar fram massa funderingar över allt och inget. Drar upp gamla saker osv.