Tårarna har bränt i ögonen hela dagen, konstant. Huvudet har dunkat, andetagen har gjort ont, kroppen värkt osv. Det var så skönt när Elin ropade ut i högtalaren på jobbet att klockan var 20:00 och varuhuset hade stängt för dagen. Att få komma hem till mumsig tacopizza gjorde mitt humör bättre. Hade dessutom fått brev från Miroi som har hand om distanskurserna jag ska läsa vilket gjorde mig pepp. Trots att jag har en oro i magen hur jag ska orka & hinna samtidigt som jag jobbar för fullt så tror jag att det behövs. Jag behöver distraheras, något som fyller min hjärna med något annat än det här.