Igår kväll/natt sköljde paniken över mig. Som alltid fick J plocka upp spillrorna. Var helt yr, tårögd och mosig i huvudet när jag slog upp ögonen imorse. Och jag har ALDRIG i hela mitt liv velat ligga kvar i hans varma trygga famn så mycket som imorse. Men jag fick lov att rycka upp mig och ta mig upp ändå. Tyvärr glömde jag att lämna det tunga kvar så får bära omkring på det idag.