Igår drack jag julmust för första gången & fy satan va gott de var!!

Det kändes så konstigt att kliva in i min lägenhet, i mitt "hem".. Det var så tyst & tomt, känns inte hemma längre eftersom jag aldrig är här. Ibland kan jag längta efter att ha en kväll för mig själv. Köpa godis & mysa ner i sängen med massa serier. Men jag känner mig själv och jag vet att det inte existerar för tillfället, att det är inte är en möjlighet för mig. Och dessutom är väl lugnet bättre än ångesten? Värme & kramar bättre än kyla & ensamhet?

Har nyss packat upp efter Sthlm & packat om inför Linköping. Shoppade även lite fejkad energi som jag packat ner för att orka igenom dagarna. Imorgon smäller de! Det är med skräckblandad förtjusning jag åker iväg och hjälper till & jobbar under deras öppning. Självklart kommer det bli långa dagar & helt galet, själv jobbandet är jag inte rädd för. Utan mer över att ångesten ska skölja över mig när jag är så "långt bort".. Men jag är fokuserad och ska göra det bästa jag kan.

Ska snart ta mina stora väska & släpa över den till Johan. Ska köpa med mig ost & kex och passa på att kramas och absorbera lite lugn i min oroliga själ.