Heja mig!

Då kör vi. Darrande steg åt rätt håll. Hela morgonen har varit kaos och när J kramade om mig kunde jag inte stoppa tårarna som brände i ögonen. För det är något speciellt som är både svårt men mest bra, att slita upp allt & sig själv inför en total främling.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback