Jag är mållös. Jag vet överhuvudtaget varken vad jag ska säga eller vad jag ska känna. Allt är ett virrvarr av ord, tankar, minnen, händelser och känslor. Det är som en fruktansvärd tornado i mig just nu.

Den här kvällen har varit den absolut värsta i mitt liv samtidigt som den absolut bästa. Tack vare samma person. Är inte det bara helt sjukt? Den värsta pga "det där" (jag vet inte vad jag ska kalla det och det är oförklarligt). Den bästa pga händelsen, att jag fick känna DET DÄR. Åh herregud, det här är så fruktansvärt onyttigt för mig.

Jag vet varken ut eller in. Jag känner av varje känsla i kroppen som skriker rätt och fel. Problemet är bara att känslorna över det här går åt helt motsatt riktning, går helt tvärtemot vad hjärnan och tankarna säger. Jag kan inte verkställa tankarna i handling så länge jag känner DET DÄR..

Desto mer jag tänker på det desto mer förvirrad blir jag. Men desto mer jag försöker tänka bort det med desto starkare kraft tar det över mig. Allt det här var bra, fel, rätt, dåligt, härligt, efterlängtat, konstigt.. OCH SÅ VIDARE.

Jag fattar inte vad som hände, hur det hände. Jag vet inte om jag är arg eller glad? Ledsen? Lycklig? Tom? Förvirrad är nåt som är säkert att jag är. Jag vet inte alls vad jag kan göra, borde göra, vill göra, ska göra. JAG VET INTE och det får mig att må illa...