Jag hostar snart upp lungorna genom mun. Jag har seriöst sån fruktansvärd träningsvärk i magen för att jag tar i och spänner mig i hostattackerna. Men framför allt är jag rastlös, så in i helvete! Gaah, rädda mig..

Och apropå ingenting.
"Vem bryr sig, egentligen?" Sa jag.. "Jag bryr mig, om dig.." Sa han.. Inte bara ibland, utan alltid. Och däri låg hela skillnaden!