Buried alive.
Snart dags för lite hejdåmiddag på Church Street med Ida som lämnar mig för Borlänge. Jag förstår henne, men det betyder inte att jag kommer sakna henne mindre för det. Ida var den som plockade upp spillrorna av mig efter C's svek. Utan henne tror jag inte att jag hade stått upp här idag. Usch, nu får jag tårar i ögonen. Min fina, alla borde ha en sån vän i sitt liv ♥






Kommentarer
Trackback