Ska det här fortsätta kastar jag snart in handduken. Sjukt påfrestande morgon med tårar jag trodde aldrig nånsin skulle ta slut. Det är egentligen tack vare att personen i fråga känner mig utan och innan, vet exakt vilka punkter den ska trycka på för att det ska kännas.

Jag fattar inte hur allt kunde vända så fort. Från hyfsat okej för några veckor sen till uthärdligt dåligt fram till det här - outhärdligt katastrof. Jag fattar inte. Jag vill inte lämna min "trygga" säng överhuvudtaget. För att nämna något positivt: Ja, jag älskar vädret just nu. Det kunde inte komma lägligare, det känns bättre då på något skruvat sätt..