So much for my happy ending.
Idag kändes allt lite lättare. Jag bestämde mig för att åka till jobbet och sälja järnet. Någonting hände, jag vet inte vad. Jag traskade i regnet ner till bussen, satte mig, började åka. Ca halvvägs kände jag bara hur jag blev yr, allting snurrade, magen värkte obeskrivligt, jag började må illa & varje andetag gjorde ont. Klev av bussen och då kom de, boom, någon slags panikångest attack som fick magen att vända sig och jag bara stod där i regnet och spydde blod. Det var vidrigt! Jag önskar ingen den känslan jag hade i min kropp just då. Den sitter fortfarande kvar till viss del...
Nu ligger jag nerbäddad och dricker te i mina nya tekoppar. Jag försöker bara fokusera bort det, fokusera på något bra. Eller något bättre.
Misery loves company.
But sometimes it's the company that makes you miserable.
Kommentarer
Trackback