So much for my happy ending.

Idag kändes allt lite lättare. Jag bestämde mig för att åka till jobbet och sälja järnet. Någonting hände, jag vet inte vad. Jag traskade i regnet ner till bussen, satte mig, började åka. Ca halvvägs kände jag bara hur jag blev yr, allting snurrade, magen värkte obeskrivligt, jag började må illa & varje andetag gjorde ont. Klev av bussen och då kom de, boom, någon slags panikångest attack som fick magen att vända sig och jag bara stod där i regnet och spydde blod. Det var vidrigt! Jag önskar ingen den känslan jag hade i min kropp just då. Den sitter fortfarande kvar till viss del...

Nu ligger jag nerbäddad och dricker te i mina nya tekoppar. Jag försöker bara fokusera bort det, fokusera på något bra. Eller något bättre.



Misery loves company.
But sometimes it's the company that makes you miserable.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback