Alltså, kan inte ens börja uttrycka min frustration över gårdagen. Finns två ord: KAOS & KATAFUCKINGSTROF...

Som jag nämnde vändes hela jag upp & ner av ett sms. Det slutade inte där. På kvällen fick jag veta något som gjorde mig tvungen att konfrontera denna person. Vad jag fick tillbaka? En isande kallhet på ett nonchalant sätt. Åkte hem, bäddade ner mig. Halv 3 & 7 missade samtal senare tog jag mig modet att svara för att åtminstone lyssna vad personen hade att säga. Ingenting egentligen fast ändå massor under orden. Det låg en annan betydelse där bakom. Jag borde varit stark och en gång för alla försökt att gå ifrån det här rak i ryggen. Men det går ju bara inte! Sov sällskap och en bra morgon och jag känner mig skapligt förvirrad över vad dom händer från dag till dag. It always goes back to you in the end...