Under ytan.

Känner mig oförstådd, missuppfattad, missförstådd, bortglömd, ensam och tom. Samtidigt känner jag mig tacksam att jag ens känner så, att jag har fått den möjligheten. Det betyder att jag inte är kall, att jag bryr mig. Och det är en ganska fin känsla, att våga vara sårbar och genuin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback