Trots att jag inte är bakis ligger den där återkommande söndagsångesten och gnager i mig. Över nåt, jag vet vad men jag kan varken påverka eller göra nånting alls åt det. Jag hoppas verkligen att Turkiet tar bort tankarna på annat håll, till och med att dom kanske stannar kvar där?! Det känns omöjligt men är det någon som kan lyckas så är det Ida..