I've got to tell you in my loudest tones!

Igår kväll attackerade migränen mig med extrem kraft. Allting snurrade, huvudet dunkade och varenda andetag gjorde ont. Jag har tur som har världens bästa Johan (som också råkar bo tvärs över gatan också) som finns här. Som ger mig en kram och får mig att somna när allt känns piss. Det finns fina människor också :) Idag vet jag att det inte blir en sekunds sömn då tankarna slog omkull mig med full kraft. Om man försöker gå därifrån, försöker få till ett avslut och ett värdigt hejdå och personen inte låter en... Vad gör man då? Då är man fast.. Och här där jag är fast är det jävligt klibbigt och stickigt kan jag berätta!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback